Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
berg sin plats under uttalad farhåga, att hans inval i någon mån
skulle ha varit bidragande orsak till den inträffade brytningen. I
följd häraf måste val af 7 medlemmar äga rum, och detta utföll så,
att justitierådet W. Wretman, friherre K. Åkerhielm, kammarherre
J. L. Bogeman, byråchefen C. Limnell, docenten J. W. Arnberg,
häradshöfdingen R. T. Carlén och grosshandlaren N. G. Netzel
utsågos till styrelseledamöter. Af direktionens 12 medlemmar hade
alltså 8 afgått, och endast herrar N. G. Netzel, G. H. Stråle, J. Ag.
Wallenberg och A. O. Wallenberg kvarstodo.
Bland de följder, som konflikten medförde, må nämnas grundan»
det af Aktiebolaget Stockholms Handelsbank — af folkhumorn
kallad »Frånskilda banken» — hvilken öppnade sin rörelse den 1
augusti 1871 och bland hvars aktietecknare så godt som samtliga
de från Stockholms Enskilda Bank afgångna styrelseledamöterna
återfinnas. Flera af dessa ingingo också i den nya bankens styrelse.
De schismer och personliga konflikter som vi ofvan antydt kunna
naturligtvis icke ha uppkommit utan en viss skuld äfven å A. O.
Wallenbergs sida, och förklaringen finnes i själfva verket ganska
nära till hands. Det låg i A. O. Wallenbergs karaktär att aldrig
kunna underordna sig någon annan; han skulle vara obestridt främst
för att kunna trifvas riktigt och tålde därför ingen opposition. Han
ville hvart han kom och i hvilken miljö han än befann sig, likgil»
tigt om han rörde sig inom affärsvärlden eller på politiska eller kom»
munala områden, styra och ställa, med andra ord själf utgöra den
ledande kraften. Fick han icke det, råkade han alltid i en viss skef
ställning, som icke var behaglig, ty något af sina idéer eller en gång
uppställda mål ville han aldrig uppgifva. »Han tillhörde icke», skrif»
ver redan en af hans samtida, »det slags folk, som först frågar, om
ett hans förslag hade utsikter att gå eller icke. Fram skulle det, om
det också icke hade utsikt att få mer än hans egen röst.» Och
så var det i riksdagen liksom på de olika områden, där hans lifliga
verksamhetslust gjorde sig gällande.
För främjandet af sina idéer använde han sig i mycket stor utsträck»
ning af tidningspressen, och det är otvifvelaktigt att han var en född
journalist. »Om man vill drifva igenom en sak», brukade han yttra,
»ja, då skall man först skrifva 200 tidningsartiklar i ämnet.»
Detta är också i stort sedt obestridligt sant; men det beror på
sättet och hvilka syften man har. Gäller det ideella frågor, lag»
stiftningsfrågor af ett eller annat slag, såsom t. ex. rösträttsfrågor,
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
