Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var hans närmaste lifsuppgift att bevaka och skydda. Men så
resonerade aldrig A. O. Wallenberg.
Åren 1883—84 hade han t. ex. i riksdagen väckt motioner om
upphäfvande eller i hvarje fall inskränkningar i familjefideikommissen,
och en af hans närmaste hade med anledning däraf yttrat till ho»
nom: »Hvad skall det tjäna till att så framträda i en fråga, i hvil»
ken du alls icke behöfver yttra dig, men som måste stöta många?
Ar det rätt mot Stockholms Enskilda Bank, som ju har många
fiender och därigenom utan tvifvel får ännu flera?» Men A. O.
Wallenberg svarade kort: »Om jag skulle ha frågat det ringaste
efter, hvad folk säger eller tycker, så skulle jag aldrig ha kunnat
uträtta något.»
Mången har han också stött för hufvudet under debatter i riks»
dagen eller annorstädes genom onödigt skarpa eller giftiga repliker
och det icke sällan personer, som i grunden hyste beundran
och högaktning för hans person. Som exempel på en sådan kon»
flikt kan man nämna hans kontrovers med Inteckningsgaranti»
aktiebolagets chef, Henrik Palme, som uppväckt hans ovilja under
en diskussion i Nationalekonomiska föreningen, då Palme upp»
trädde för Riksbankens omorganisation till ensam sedelutgifvande
bank. — Det var på ett valmöte på Börsen i september 1878. Palme
var uppställd som kandidat till riksdagsmannaskap, men A. O.
Wallenberg uppträdde däremot med den kitsliga anmärkningen, att
han kunde ha nog med att sköta det »finansiella konststycke», som
han skapat, därmed åsyftande Stockholms Intecknings Garanti Ak»
tiebolag, som stiftades 1869.
Men innan jag ingår på krisen 1878—79 och den hets mot
A. O. Wallenberg, som då uppstod och som en del personliga miss»
grepp af honom själf bidrogo att öka, vill jag först betona, att man
på grund af det anförda icke må tro, att A. O. Wallenberg i grund
och botten var en hård och hänsynslös natur. »Välgörenhet i affä»
rer», skref Harald Wieselgren i sin nyss anförda nekrolog, »var icke
hans sak. Men detta hindrade honom visst icke att vara både
välgörande och hjärteöm i enskilda förhållanden. Så var han äfven
ofta i sitt personliga uppträdande, t. ex. i riksdagen, vid kommu»
nala sammankomster eller affärsmöten, hänsynslös och mycket for»
drande gehör för sig själf, men i sitt enskilda lif öppen, nästan
naiv, strålande af vänlig godmodighet. Den ena fasen var honom
fullt lika naturlig som den andra.»
8*
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
