Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bankstämman skulle ha ungefär samma befogenhet som en van»
lig bolagsstämma samt välja bankråd och fullmäktige för banken.
Bankrådet skulle vara sammansatt af femton personer, utsedda för
en tid af tre år på så sätt, att en tredjedel för hvarje år underkasta»
des omval, och enligt arten af sin uppgift närmast komma att spela
en roll jämförlig med den, som riksdagens bankoutskott då gjorde
och ännu gör. Den förvaltningen ledande och för densamma an»
svariga styrelsen öfver Riksbanken skulle enligt förslaget, såsom tidi»
gare skett och allt fortfarande är fallet, utgöras af sju fullmäktige,
af hvilka en, nämligen ordföranden, skulle af Konungen utses, men
de öfriga sex väljas af bankstämman.
Sådant tedde sig i stora drag innehållet i detta så mycket om»
stridda förslag, och däraf torde med all tydlighet framgå, att det
genom det jämförelsevis stora inflytande, som medgafs enskilda del»
ägare, bort innebära en ganska god borgen för en förvaltning, som
skulle taga skyldig hänsyn till näringslifvets intressen.
I hvarje fall måste vår nu gällande riksbankslag, utfärdad 12 maj
1897, med afseende på hvilken riksdagen ej gifvit efter något annat
af sin makt, än att den afstått från att välja fullmäktiges ordförande,
hvilken numera utnämnes af K. M:t, i jämförelse med förslaget af
1883 betraktas såsom mycket litet tillfredsställande i fråga om garan»
tier för kontinuitet och sakkunskap i förvaltningen.
Bankkommitténs betänkande diskuterades på ett extra bankmöte
våren 1884, liksom också i pressen, och A. O. Wallenberg var framför»
allt outtröttlig. Till bankmötet hösten 1884 inkom han — ehuru
det förra bankmötet redan afgifvit ett utlåtande — med en motion,
i hvilken han sökte principiellt närmare precisera sina ståndpunkter,
hvarjämte han ville få frågan upptagen af bankmötet till förnyad
behandling, hvilket emellertid afslogs.
Den Wallenbergska motionens slutpåstående lyder:
Den i näringslifvets alla grenar så djupt ingripande bankfrågan synes hafva
blifvit af Bankkommittén behandlad utan afseende på näringslifvets kraf, i afsikt
att undanrödja de Enskilda Bankerna och att i deras ställe upprätta en ny Kiks»
bank med många afdelningskontor i orterna. Den skarpa centralisation, som häraf
skulle blifva en följd, gifver ökad styrka åt Riksbanken i dess maktutöfning
öfver landets alla näringsgrenar. Komiténs mening synes hafva varit att bringa
de Enskilda Bankernas oktrojer till en och samma förfallodag, den 31 december
1888, och härtill har chefen för finansdepartementet lånat sin medverkan. Inom
denna tid hoppas man förmå Riksdagen att antaga en banklag med de mest be«
tungande bestämmelser för de scdelutgifvande bankerna med utplånande af be»
143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
