Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den svenska jorden. Detta skedde nu mot slutet af november. På
återresan till Stockholm stannade han som vanligt några dagar i
Linköping, där han, med den pietet för det forna fädernehemmet,
som hos honom sammansmält med ett hos vår samtids människor
icke vanligt mått af gammaldags fromhet, gladde sig att återse de
gamla välkända tomterna. En af de första dagarna på nyåret halkade
han på Vasabron, föll och slog sig något. Ett par dagar senare
började han känna sig illamående, men ännu förefanns ingen egent»
lig anledning till oro. Slutet var dock närmare än man trodde.
’Efter en lång och i jämförelse med andra lyckosam resa’, för att
på honom själf tillämpa hans minnesord öfver en förutgången sjö»
veteran, ’fällde, under klar sikt och de mest gynnande omständigheter’,
André Oscar Wallenberg tisdagsaftonen den 12 januari 1886
’ankaret i den säkraste hamnen.’»
Med honom bortgick en svensk höfding, en af dessa breda och
kraftiga personligheter, som svenska folket alltid älskat och som
var född att härska. Med sina förtjänster och fel var han svensk.
Hans stora skapande förmåga var svensk lika väl som hans bris»
tände smidighet och hans ofta alltför stora hänsynslöshet mot oliktän»
kände, hans benägenhet att låta personliga sympatier och antipatier
gälla äfven i fall, då rättskänslan fordrade, att han skulle ställt sig
objektiv. För hans samtida framträdde dessa fel vida starkare än för
eftervärlden, liksom den svenska afunden också hindrade dem från
att riktigt uppskatta hans verk. Men tiden utjämnar allt, och när
minnet af de små förvillelserna bleknat och slagget fallit bort, fram»
står bilden så mycket klarare. Redan nu torde man med fullt fog
kunna säga, att det svenska folket i honom bör hedra minnet af
den man, som genom sin stora insats i utvecklingen af det svenska
bankväsendet lagt en af hörnstenarna till den ekonomiska byggnad,
som möjliggjort och, efter hvad det synes, för en lång framtid tryg»
gat spridandet af en stadigt växande välmåga till tusentals svenska
hem.
207
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
