Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skälma - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Barnen ville, att hon liksom alla andra apor skulle
heta Jack, men sedan hon hade utmärkt sig genom
en lång rad af skälmstycken, som husets alla
medlemmar, den ene efter den andre, blefvo utsatta för,
fick man klart för sig, att det inte fanns mer än ett
namn, som passade för en fyrfoting med hennes
egenheter, och det var Skälma. Skälma blef därför
hennes namn, och såsom Skälma lefde hon och dog — icke.
Sen Skälma kom i huset, var all frid försvunnen.
Hon åt upp allting, ref ned allting, slog i sönder
allting, stal allting, gjorde allt, som en apa inte bör göra.
Stängde man in henne, smög hon sig ut genom
skorstenen. Körde man ut henne, kom hon in genom
skorstenen. Hvad skulle man taga sig till med en varelse,
som inte kunde stängas inne och inte stängas ute?
Familjen höll en rådplägning, och det beslöts, att
Skälma skulle skänkas bort.
Men Skälma var redan känd af hela byn och
ingen ville ha henne. Aldrig förr hade man haft så
svårt att skänka bort en sak. Inte ens den förrymde
slafven ville taga emot sin gamla vän. När man
erbjöd honom apan, log han så mildt och förklarade,
att han till sin stora sorg var oförmögen att hålla henne
med nötter.
Då fick byns kvickhufvud en ljus idé. Skälma
skulle föras vilse i skogarna.
En skara pojkar drog åstad med henne en
lördag. Men man kunde lika väl ha försökt att föra en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
