Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skälma - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den plats, hvarifrån bullret kom, och fann till sin
förvåning en våt och smutsig apa, som höll på att gnida
sig mot en bunt segelduk. Djuret hade tydligen
simmat eller drifvit långt och försökte nu att få
blodet i rörelse igen. Matrosen, som var en godhjärtad
karl, gaf henne några skorpor och litet konjak i hopp
att hon skulle krya på sig. Det gjorde hon också
snart och det med besked; inom ett dygn var det
apan Skälma, som förde högsta befälet på det stora
fartyget Vulkan.
Tiden skulle inte räcka, om jag skulle berätta
allt hvad den apan ställde till om bord på Vulkan.
Efter en veckas förlopp var det endast två ting, som
stodo mellan henne och den ständigt hotande döden.
Det ena var hennes stora fyndighet. Hennes
elakheter voro alltid originella. Hvarenda dag hittade hon
på något nytt skälmstycke, och om bord på ett fartyg
har allt nytt en viss helgd. Matroserna hade ingen
skämttidning, men Skälma var en ypperlig ersättning.
Detta var dock ej den egentliga orsaken till att hon
fick lefva. Det kan i all tysthet finnas rätt mycket
inbördes groll om bord på ett fartyg. Så var det
också här. Styrmannen skonade Skälma i den
förhoppningen, att hon en vacker dag skulle spela
kaptenen ett spratt, och kaptenen lät henne lefva, emedan
han hoppades, att styrmannen skulle råka illa ut för
henne. Hvar och en hoppades, att Skälma skulle ställa
till spektakel för någon af de andra. Så kom det sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
