Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skälma - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
Skälma stod där så villrådig i det grunda vattnet och
undrade, hur hon skulle reda sig i denna nya klämma.
Hon kunde inte tänka sig någon annan utväg än att
angripa repet med tänderna, och under en timmes
tid arbetade Skälma på de sega reptågorna, men utan
den minsta framgång. Efter ännu en timmes arbete
gjorde apan en förfärande upptäckt. Då hon började
gnaga, gick vattnet endast upp till knäna, men nu
hade det till hennes förskräckelse stigit ända upp till
midjan på henne. Efter ännu en stund nådde det till
hennes nacke, och Skälma insåg, att om klipphällen
fortsatte att sjunka på detta sätt, skulle hon snart vara
en död apa. Skälma trodde, att hon hade en grund-
lig kännedom om hafvet, men vid den fjärran kust,
som hon kände från sin vistelse hos missionären, fanns
ej ebb och flod, och att vattnet på detta sätt kröp allt
högre upp, gjorde henne helt förvirrad. Till sin stora
glädje fann hon emellertid, att stenen, som vattnet nu
gick alldeles öfver, ännu en gång var så lätt, att hon
kunde lyfta den, och hon rullade den längs stenhäl-
len, tills vattnet blef för grundt, för att hon skulle
kunna flytta den vidare. Just ofvanför detta ställe fanns
en annan stenhäll, som var torr och låg högt öfver
flodmärket. Repstumpen var nätt och jämt tillräckligt
lång, för att apan skulle kunna hoppa dit upp och
rista sig torr i solen.
Under denna rörelse fick Skälma en idé, som
nog ligger nära till hands för dig och mig, men som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
