Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skälma - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
var en riktig ingifvelse för en apa. Hon märkte, att
just den del af repet, som hon gnagt på, hvilade
mot klipphällens skarpa kant, och att en nött tåga plöts-
ligt brustit under skakningen. Klippkanten var ju så
god som en riktig knif, och efter träget gnidande och
många hvilostunder fann hon, att endast tre eller fyra
tågor skilde henne från friheten. Det var nästan mid-
natt, när den sista tågan gick sönder, och några mi-
nuter senare kröp den tappra apan upp för klippan
och stod ännu en gång utanför sin bödels hydda.
Jag tänker, du blir lika förvånad som Skälma
öfver den förfärande upptäckt hon gjorde, när hon
kom dit. Elden var lös! Du minns nog, att herde-
familjen varit utan föda i flera dagar. Nu hade man
firat pumplagningen med en grundlig tvagning och
en festlig måltid. En sådan brasa, som då tändes på
härden, hade inte flammat där sedan många år tillbaka,
och då det blef mörkt, flögo de röda gnistorna om-
kring i luften och föllo i farliga skurar ned på det
torra torftaket.
Det började blåsa i skymningen, och vinden
satte lif i en rykande torfva, så att, när Skälma an-
lände till platsen, minst halfva taket stod i ljusan låga.
Men Skälma var hungrig efter sina äfventyr under
dagens lopp, och då den del af taket, där skorstenen
fanns, ej ännu blifvit antänd, hoppade hon dit upp
och for sen genom skorstenen ned i köket. Lillens
vagga stod som vanligt nära elden, och apan måtte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
