Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13 KAPITLET. Judit dödar Holofernes och återvänder med hans huvud till Betylua.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Judit
Judit 13:20.
der som hava rest sig upp emot
oss.» Sedan gick hon fram till
sängstolpen vid Holofernes’
huvudgärd och lyfte ned hans
svärd därifrån1 och ställde sig
invid sängen och grep honom
i håret och sade: »Styrk mig i
dag, du Israels Gud.» Därefter
högg hon honom i nacken två
gånger med all sin kraft och
högg så av honom huvudet.
9 Och hon vältrade kroppen ned
från bädden och tog myggnätet
från sängstolparna. Strax
därefter gick hon ut och
överlämnade Holofernes’huvud åt sin
kammartärna, och denna
stoppade det i matränseln. Sedan
gingo de båda efter sin vana
tillsammans ut för att förrätta
sin bön. De vandrade genom
lägret och följde så dalens
krökning och stego därefter upp för
berget där Betylua låg och
kommo fram till stadsporten.
1 Och Judit ropade på långt
håll till dem som höllo vakt vid
porten: »Öppnen porten!
Öppnen! Gud, vår Gud, är med oss,
för att ännu alltjämt utföra
väldiga gärningar i Israel och
bevisa sin makt mot våra
fiender, såsom han har gjort i
dag.»
2 När männen i staden hörde
hennes rop, begåvo de sig med
hast ned till stadsporten och kal-
3 lade tillhopa stadens äldste. Och
alla skyndade tillsammans, både
små och stora, ty man hade icke
väntat att hon skulle komma
tillbaka. Och de öppnade
porten och släppte in dem. Sedan
tände de upp eld, för att det
skulle bliva ljust, och ställde
4 sig runt omkring dem. Och hon
sade med hög röst till dem:
»Loven Gud! Ja, loven honom!
Loven Gud, som icke har vänt
sin barmhärtighet från Israels
hus, utan genom min hand har
givit våra fiender ett dråpslag
i denna natt.» Och hon togis
upp huvudet ur ränseln och
visade fram det och sade till
dem: -»Se här är Holofernes’,
den assyriske härhövitsmannens,
huvud, och här är myggnätet
som han låg under i sitt rus, när
Herren slog honom genom en
kvinnas hand. Och så sant 16
Herren lever, han som har
bevarat mig på den väg jag har
vandrat: väl darade honom mitt
ansikte till hans fördärv, men
han fick icke begå synd med
mig, till min befläckelse och
nesa.»
Och allt folket betogs av ston?
häpnad, och de böjde sig ned
och tillbådo Gud och ropade
med en mun: »Välsignad vare
du, vår Gud, som i dag har
låtit ditt folks fiender
komma på skam!» Och Osias sadels
till henne: »Välsignad vare du,
min dotter, av Gud, den Högste,
framför alla andra kvinnor på
jorden! Och välsignad vare
Herren Gud, himmelens och
jordens skapare, som har styrt
dina steg, så att du har givit
våra fienders hövding banesåret!
Din förtröstan skall aldrig nå-19
gonsin varda förgäten av dem
som minnas Guds väldiga
gärningar. Och må Gud låta detta 20
lända dig till evärdlig ära, så
att han ser till dig med allt vad
gott är, till lön därför att du
för vårt folks betrycks skull
icke skonade ditt liv, utan
avvärjde vårt fall, i det att du
gick din väg rakt fram inför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
