Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16 KAPITLET. Fortsättning av den kap. 11 begynta jämförelsen mellan egyptiernas ochisraeliternas olika lotter: Skadedjuren och vaktlarna, haglet och mannat. - 17 KAPITLET. Fortsättning av det föregående: Mörkret och ljuset. Med 18:1-4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
20 I stället gav du ditt folk
änglaspis att äta och sände dem,
utan att förtröttas, färdigt bröd
från himmelen, ett bröd som
förmådde skänka allt slags
njutning och svarade emot vars och
21 ens smak. Ty din gåvas art
uppenbarade sötman av din godhet
mot dina barn. I det att brödet
fogade sig efter begäret hos den
som njöt det, förvandlade det
22 sig till vad var och en ville. Men
snö och is uthärdade elden och
smälte icke. På det sättet skulle
de förnimma att elden
visserligen förstörde fiendernas gröda,
när den brann ibland haglet och
ljungade mitt ibland regnsku-
23 rårna, men att den å andra sidan
hade förgätit jämväl sin
naturliga kraft, för att de rättfärdiga
24 skulle få näring. Ty i det att
naturen tjänar dig, som har
skapat den, stegrar den sin
styrka mot de orättfärdiga, för
att straffa dem, men dämpar
den mot dem som förtrösta på
25 dig, för att göra dem gott.
Fördenskull förvandlade den sig
ock på den tiden till vad som
helst, såsom din gåva, som
tjänade dem alla till föda, krävde,
alltefter de behövandes önskan.
26 Så skulle dina barn, vilka du
älskade, o Herre, få lära sig att
det icke är de olika alstren av
jordens frukt, som nära
människorna, utan att det är ditt
ord som uppehåller dem som
27 tro på dig. Ty detta, som icke
fördärvades av eld, det smälte
utan vidare, när det uppvärm-
28 des av en flyktig solstråle. Så
skulle de lära sig att man bör
stå upp före solen för att tacka
dig, och att man i gryningen
bör vända sig till dig i bön.
Ty den otacksammes hopp skall 21
smälta såsom vinterns rimfrost
och rinna bort såsom odugligt
vatten.
l.Vish. ll:16f. 2Mack. 4:26. 9:6.
13:8. /2.2Mos. 16:13. 4Mos. 11:31.
Vish. 19:11 f. /3.2Mos. 8:3. / 4. Vish.
11:9. /5.4Mos. 21:6f. IKor. 10:9f.
7.Joh. 3:14f. /9 2Mos. 8:24.10:13,17.
Ps. 78:45. /13.5Mos. 32:39. ISam.
2:6. Tob. 13:2. /15.2Mack. 6:26./16.
2Mos. 5:1 f. 9:23f. Vish. 12:27. /17.
Vish. 5:20. 19:20. /20.2Mos. 16:14f.
Ps. 78:23f. Joh. 6:31. /Sl.Ps. 34:9f.
22.2Mos. 9:25. /24. Ps. 119:91. Syr.
39:25f. Rom. 8:28. /26.5Mos. 8:3.
Matt. 4:4. /27.2Mos. 16:21. /28.Ps.
57:9. 108:3. /29.Vish. 5:14.
17 KAPITLET.
Fortsättning av det föregående:
Mörkret och ljuset.
Stora och svårbegripliga äro i
ju dina domar; därför fara
ock de vilse, som icke hava velat
låta undervisa sig. Så var det 2
med dessa orättfärdiga: de
menade sig väl vara herrar över
det heliga folket, men i stället
fingo de själva ligga där fångna
i mörker och fjättrade genom en
lång natt, instängda inomhus,
förvisade ifrån den eviga
försynen. Ty under det att de med 3
sina lönnliga synder trodde sig
vara dolda under glömskans
dunkla täckelse, blevo de
försänkta i mörker; de voro slagna
av svår skräck, och de skrämdes
genom spöksyner. Icke ens den 4
vrå som gömde dem kunde
skydda dem för fruktan, utan dån
såsom av vattenfall
kringbru-sade dem, och dystra skepnader
med bistra drag uppenbarade sig.
Och ingen eld var stark nog till 5
att kunna sprida ljus; ej heller
de klart strålande st järnlågorna
hade kraft att lysa upp denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
