Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14 KAPITLET. Den girige. Uppmaning till att njuta livet, så länge det varar. Alltings förgänglighet. Sällheten av att hava funnit visheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
7 Gör han än något gott, så gör
han det av glömska,
och på sistone röjer han sin
ondska.
8 En ond människa är den som
har ett missunnsamt öga,
den som vänder bort sitt ansikte
och icke frågar efter andra.
9 Den giriges öga låter sig ej nöja
med det som har blivit
honom tilldelat,
och usel orättfärdighet kommer
själen att förtorka.
10 Ett ont öga ser missunnsamt
på själva brödet
och lider brist vid det egna
bordet.
11 Min son, gör dig själv gott,
efter måttet av vad du äger,
och frambär åt Herren värdiga
offergåvor.
12 Kom ihåg att döden icke för-
dröjer sig.
Vad dödsriket har beslutit har
ej blivit yppat för dig.
13 Gör din vän gott, förrän du
går hädan;
räck ut din hand och givhonom,
efter din förmåga.
14 Försumma icke en glad dag,
och försaka ej din del i en
oskyldig njutning.
15 Måste du icke åt en annan lämna
dina mödors lön,
och ditt arbetes frukt till att
fördelas genom lott?
16 Giv och tag, och gör dig inga
betänkligheter;
ty i dödsriket söker man
förgäves goda dagar.
17 Allt levande åldras såsom en
klädnad;
sedan urminnes tid är ju så
förordnat: »Du skall döden
dö.»
Likt lövverket som grönskan
på ett lummigt träd -
en del faller av, och en annan
del spricker ut -
är det släkte som består av
kött och blod:
ett släkte dör bort,och ett annat
födes till liv.
Vart människoverk multnar och:
tager en ände,
och den som utförde det, han
går bort med det.
Säll är den man som tänker’
på visheten,
och som överlägger med sig
själv i sitt förstånd,
den som begrundar hennes vä-;
gar i sitt hjärta
och eftersinnar hennes
hemligheter.
Begiv dig ut efter henne såsom i
en spanare,
och ställ dig på lur där hon
träder in.
Ja, säll är den som blickar in:
genom hennes fönster
och lyssnar vid hennes dörrar;
som rastar nära hennes hus
och slår ned sina tältpluggar vid
hennes väggar;
som reser sitt tält invid henne
och tager in i ett sådant ljuvligt
härbärge;
som ställer sina barn under
hennes skygd
och tager sin viloplats under
hennes grenar;
som söker skygd hos henne
undan hettan
och vilar ut i hennes härlighet.
l.Syr. 25:8. /2.1Joh. 3:21. /4.Pred.
2:18. 6:lf. /6. Ords. 11:17. /S.Syr.
4:4. /9. Ords. 27:20. ITim. 6:10.
lO.Ords. 23:6f. /13-Tob. 4:7f. /14.
Pred. 3:12. 8:15. /lö.Ps. 49:18. l
Tim. 6:7. /16. Pred. 5:17f. /17.1
Mos. 2:17. /IB. Jes. 40:6f. IPetr.
1:24. /22.Syr. 6:27. 51:13f. /SS.Ords.
8:34f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
