Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 43 KAPITLET. Fortsättning av lovsången om Guds under i naturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Syr. 43:7.
130
Syrak
7 Det är månen som giver tecken
till när högtiderna skola
firas,
himlaljuset, som avtager i sken,
sedan det har nått sin
fullhet.
8 Månaden har efter den sitt
namn;
den ökar sig underbart under
sin växling.
Den är en signaleld för
härskarorna i höjden,
där den sprider sitt sken på
himmelens fäste.
9 Skön på himlavalvet är stjär-
nornas glans,
ett strålande smycke på
Herrens himmel.
10 På den Heliges bud ställa de
upp sig i ordning
och förtröttas icke på sina
poster.
11 Se på regnbågen, och lova
honom som har danat den.
övermåttan skön är den i sin
glans.
12 Den välver sig över himmelen
med sin strålande ring;
den Högstes händer hava spänt
den.
13 Genom sin befallning kom-
mer han plötsligt snön att
falla,
och han sänder med hast ut
sina hämnande ljungeldar.
14 Fördenskull upplåta sig förråds-
husen,
så att molnen flyga ut såsom
fåglar.
15 Genom sin väldiga makt giver
han molnen styrka,
så att hagelstenar falla ned i
sönderbrutna stycken.
16 Ljudet av hans dunder kommer
jorden att skälva,
och vid hans anblick bäva
bergen.
Efter hans vilja blåser sunnan-1
vinden
och nordanstormen och
virvelvinden.
Snöflingorna strör han ut lika
nedsvävande fåglar,
och lika en gräshoppssvärm som
slår ned äro de, där de
falla.
Över skönheten av snöns vita i
färg förundrar sig ögat,
och över flingornas fall råkar
sinnet i häpnad.
Rimfrosten strör han ut över
jorden såsom salt;
och när den fryser samman,
bliver den till vassa
taggar.
Kall blåser nordanvinden; 2
då fryser vattnet till is.
Den sänker sig över var
vattensamling;
då beklädes vattnet såsom med
pansar.
Ja, han föröder bergen och 2
förbränner heden
och avsveder grönskan såsom
med eld.
Till läkedom för allt kommer 2
dimman med hast;
daggen faller och friskar upp
allt efter hettan.
Genom sitt rådslut bragte han ;
havsdjupet till vila
och lät öar växa upp däri.
De som segla på havet förtälja:
om dess farlighet,
och vi förundra oss över vad
våra öron få höra.
Där finnas sällsamma och under- 2
bara ting,
en brokig mångfald av
allahanda varelser,
havsvidundrens värld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
