Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 51 KAPITLET. Två tillägg: Jesu Syraks tacksägelsebön och en sång vari vishetsläraren skildrar huru han själv har sökt efter visheten, och vari han inbjuder andra till att mottaga hans undervisning. Avslutning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3 du har förlossat mig, efter din
stora barmhärtighet och
enligt ditt stora namn,
från deras rytande, som voro
färdiga att uppsluka mig,
från deras våld, som traktade
efter mitt liv,
från det myckna betryck som
hade kommit över mig;
4 från att kvävas av branden
som omvärvde mig,
och mitt ur den eld som jag
icke själv hade tänt;
sur dödsrikets djupa svalg
och från den orena tungan och
det lögnaktiga talet,
6 från den orättfärdiga tungans
pilar.
Min själ nalkades döden,
och mitt liv var nära dödsrikets
djup.
7 De omgåvo mig på alla sidor,
och ingen fanns, som kunde
hjälpa.
Jag såg mig om efter bistånd
från människor, men jag
fann intet.
8 Då tänkte jag på din barm-
härtighet, o Herre,
och på allt vad du har gjort
av ålder,
huru du befriar dem som
förbida dig
och frälsar dem ifrån fiendernas
våld.
9 Och jag lät mitt bönerop upp-
stiga från jorden
och bad om räddning från
döden.
10 Jag anropade Herren, min fader
och herre,
att han icke skulle övergiva
mig i nödens tid,
i en stund då jag stod
hjälplös mot övermodet.
11 Jag sade: »Jag vill prisa ditt
namn beständigt
och lovsjunga dig under
tacksägelse.»
Då blev min bön hörd;
ty du frälste mig ifrån fördärvet 12
och befriade mig ifrån den onda
tiden.
Fördenskull vill jag tacka och
prisa dig,
ja, jag vill lova Herrens namn.
Medan jag ännu var ung, och 13
förrän jag hade begynt
mina irrfärder,
sökte jag, öppet inför alla, vishet
i min bön.
I min ungdom bad jag om 14
henne,
och intill mitt yttersta vill jag
söka efter henne.
Hon prunkade likasom en 15
mognande druvklase;
mitt hjärta fröjdade sig över
henne.
Min fot trädde in på en jämn
väg;
allt ifrån min ungdom har jag
följt hennes spår.
Något litet böjde jag mitt öra 16
till henne och mottog
hennes ord,
och jag inhämtade mycken
lärdom.
Mer och mer förkovrades Jagi?
däri;
ära vill jag giva honom som
förlänade mig visheten.
Jag tänkte efter, huru jagis
skulle handla enligt hennes
bud,
jag nitälskade för det goda; och
jag skall aldrig komma på
skam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
