Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2 KAPITLET. Mattatias och hans söner, jämte andra judar, sätta sig till motvärn mot konungens påbud. Mattatias tager avsked av sina söner och dör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mackabéerboken
161
l Hack. 2:41,
mina fränder vandra efter för-
1 bundet med våra fäder. Bort
det, att vi skulle övergiva lagen
2 och våra rätter! Konungens
förordning ämna vi icke
hörsamma; vi vilja icke vika av
ifrån vår gudsdyrkan, vare sig
till höger eller till vänster.»
Just då han hade sagt detta,
trädde en judisk man i allas åsyn
fram för att offra på altaret i
Modein, såsom konungen hade
4 påbjudit. När Mattatias såg
detta, blev han uppfylld av
nitälskan, och hans innersta kom
i uppror, och han gav fritt lopp
åt sin vrede, såsom rätt och
tillbörligt var, och skyndade
fram och dräpte mannen där på
5 altaret. Också konungens
sändebud, som sökte tvinga folket
att offra, dödade han samtidigt;
6 och altaret rev han ned. Så
nitälskade han för lagen, i det
att han gjorde såsom Finees en
gång hade gjort med Sambri,
Saloms son.
Och Mattatias ropade i
staden med hög röst och sade: »Var
och en som nitälskar för lagen
och vill upprätthålla förbundet,
han må följa mig och draga bort
8 härifrån.» Så flydde han med
sina söner till bergen; och allt
vad de ägde i staden lämnade de
i sticket.
Då drogo många, som foro
efter rättfärdighet och rätt,
ut i öknen för att uppehålla sig
o där; och de togo med sig sina
barn och sina hustrur och sin
boskap. Ty förföljelserna mot
dem blevo mycket svåra.
När det blev berättat för
konungens män och det
krigsfolk som fanns i Davids stad i
Jerusalem, att en skara män,
11-212744. De apokryfiska böckerna.
sådana som hade föraktat
konungens bud, hade dragit ut
till grottorna i öknen, begåvo 32
de sig med hast i stort antal
efter dem. När de då träffade
på dem, lägrade de sig gent emot
dem och beredde sig till att
anfalla dem på sabbatsdagen. Och 33
de sade till dem: »Må det nu
vara nog. Kommen ut, och
gören såsom konungen har
befallt, så skolen I få leva.» Men 34
de svarade: »Vi vilja icke
komma ut, och vi vilja icke göra
såsom konungen har befallt och
därmed ohelga sabbatsdagen.»
Då begynte de andra strax att 35
strida mot dem. Men de för- 36
svarade sig icke och kastade icke
en sten mot dem och spärrade
icke igen ingångarna till
grottorna,1 utan sade: »Vi vilja37
allasammans dö i vår oskuld.
Himmel och jord äro vittnen
till att I förgören oss utan all
rätt.» Men de andra gingo till 38
angrepp mot dem under
sabbatsdagen; och så dödades de,
tillika med sina hustrur och
sina barn och sin boskap, till
ett antal av vid pass ett tusen
personer.
När Mattatias och hans vän- 39
ner fingo veta detta, sörjde de
dem djupt. Och de sade till 40
varandra: »Om vi alla göra
såsom våra bröder hava gjort och
underlåta att strida mot
hedningarna, till försvar för våra
liv och våra rätter, så skola de
snart hava utrotat oss från
jorden.» Därför fattade de den 41
dagen följande beslut: »Om
någon drager ut till strid mot
oss på sabbatsdagen, så vilja
vi försvara oss mot honom; vi
vilja icke ällasammans om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
