Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12 KAPITLET. Judas straffar Joppe och Jamnia. Han drager mot Timoteus, mot staden Efron och mot Gorgias. Han låter frambära offer för de fallna judarna. - 13 KAPITLET. Menelaus avrättas. Konung Antiokus Eupator drager i fält mot judarna, men bliver slagen. Han ingår fred med dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
37
och upphävde stridsropet på
sina fäders tungomål och stämde
tillika upp lovsånger; så
stormade han oförmodat fram mot
Gorgias och hans folk och drev
dem på flykten.
38
Judas drog sig sedan med sin
här tillbaka till staden Odollam.
Och då nu den sjunde dagen
inträffade, helgade de sig enligt
övlig sed och stannade där över
sabbaten.
39
Men följande dag
begåvo sig Judas’ män åstad,
eftersom saken nu icke längre
kunde uppskjutas, för att
hämta upp de fallnas döda kroppar
och åter förena dem med deras
stamförvanter i fädernas gravar.
40
Då träffade de på hos envar av
de döda, under livklädnaden,
amuletter som avbildade
Jamnias avgudar, sådana som lagen
förbjuder judarna att hava;
och då blev det tydligt för alla
att det var därför som dessa
hade fallit.
41
Alla prisade nu
vad Herren, den rättfärdige
domaren, här hade gjort, han
som låter det fördolda bliva
uppenbart.
42
Därefter vände de
sig till åkallan och bådo att den
begångna synden helt måtte
bliva utplånad. Och den ädle
Judas förmanade manskapet
att själva taga sig till vara för
att synda, då de nu med egna
ögon sågo vad som hade blivit
följden av de fallnas synd.
43
Och
han gjorde en insamling bland
sina män och skaffade så
tillhopa vid pass två tusen
drakmer silver. Dessa sände han till
Jerusalem, för att man skulle
frambära ett syndoffer. Häri
handlade han mycket rätt och
ädelt. Han tänkte nämligen
på uppståndelsen.
44
Ty om han
icke hade väntat att de fallna
skulle uppstå, så hade det varit
överflödigt och dåraktigt att
bedja för sådana som voro döda.
45
Vidare besinnade han vilken
härlig nådelön som är förvarad
åt dem som hava avsomnat i
fromhet; och detta var en helig
och from tanke. På grund härav
lät han anställa det nämnda
försoningsoffret för dem som
voro döda, för att de så skulle
bliva fria ifrån sin synd.
6.Jer. 11:20. /11.2Krön. 17:11. /15.
Jos. 6:20. /17.1Mack. 5:13. /20.
1Mack. 5:33f. /26.1Mack. 5:43. /27.
1Mack. 5:46f./ 28.1Mack. 5:50f. /31.
5Mos. 16:10. /32.Tob. 2:1. 2Mack.
10:14f. /38.4Mos. 31:19. /40.2Mos.
20:4. /43.3Mos. 4:2f. Dan. 12:2.
2Mack. 7:9, 11, 14, 23. 1Kor.15:21f.
1Tess. 4:13f. /44.1Kor. 15:29. /45.
2Tim. 4:8.
13 KAPITLET.
Menelaus avrättas. Konung Antiokus
Eupator drager i fält mot judarna,
men bliver slagen. Han ingår fred
med dem.
1
År 149 nådde den
underrättelsen Judas och hans
anhängare, att Antiokus Eupator med
stor härsmakt kom tågande mot
Judeen,
2
åtföljd av sin
förmyndare Lysias, som ock var
riksföreståndare; vardera stod i spetsen
för en grekisk här på ett hundra
tio tusen man fotfolk, fem tusen
tre hundra ryttare, tjugutvå
elefanter och tre hundra
lievagnar.
3
Till dem slöt sig ock
Menelaus; och han uppmuntrade
med mycken förställning
Antiokus till kriget, dock ingalunda
för att främja sitt fäderneslands
väl, utan i tanke att han nu
åter skulle kunna få makten sig
anförtrodd.
4
Men han som är
konungarnas konung uppväck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
