Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handfyllning--Kerub - Kött--Nya testamentets text
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i flera avseenden djurliknande.
Keruberna äro Herrens tronbärare: »han
som tronar på keruberna» är en flera
gånger (l Sam. 4:4 osv.) mötande
beteckning för Gud. I Ps. 18:11 f. säges
Herren »fara på keruben» bland
ljungeldar och tjocka moln (jfr »kerubernas
vagn» Syr. 49:8). Keruber nämnas ock
såsom väktare av paradiset (l Mos. 3:24),
och kerubavbildningar omtalas
flerstädes (2 Mos. 25:18 f. osv.), särskilt i
sammanhang med förbundsarken.
Kött. Kolt, hött och blod (Jes. 31:3.
Joh. 1:14. Matt. 16:17), jordisk natur,
mänsklig natur; de som äro av sådan
natur (jfr Syr. 14:18). Vandra efter
költel (Rom. 8:4), följa sin syndiga natur.
Sätta Lölt si() (ill arm (Jen 17:5), sätta
sin tillit till ’mar sk lig makt (jfr 2 Krön.
32:8, en arm au kält). Mitt kött och blod
(Jes. 58:7), min landsman. Milt kött
och ben fi Mos. 29:14), mina
blodsfränder. Kött också flerstädes blygd.
L<ag. Utom i sina vanliga och mer
närliggande anväir.drirgar nyttjas »la-
fen» ofta såsom beteckning för de fem
Toseböckerna, den för judarna
viktigaste delen av Gamla test. Därjämte
ock, stundom er samt (Joh. 10:34. 12:34),
stundom med tillägget »och profeterna»
(Luk. 16:16; jfr Matt. 11:13), i samma
allmänna mening som »skriften»,
in-begriparde judarnas alla heliga
skrifter. I Gamla test. står ordet stundom
om den av Israels gudsmän
meddelade religiösa och sedliga
undervisningen i allmänhet (Jes. 1:10. 2:3. Sak.
7:12).
Lavklädnad (hebr. kuttönct, grek.
chitén). Ett stundom blott till knäna,
men vanligen längre ned nående
skjort-liknande plagg, som bars antingen
ensamt eller under den till en fullständig
dräkt erforderliga manteln.
Ljusstake. Forntidens ljusstakar
uppbiiro lampor, icke ljus. Ljus i vår
mening voro då överhuvud okända.
Se 2 Mos. 25:31 f. Sak. 4:2. l Mack. 4:50.
Lägel (Ps. 56:9. Matt. 9:17). Kärl
för förvaring av flytande ämne. Vin,
vatten m. m. förvaras i österlandet ofta
i skinnsäckar (skinnläglar).
Lövliyddohögtiden. Skördefest vid
inbärgi ii.gen av" vin- och fruktskörden
om hösten; också kallad
bärgnincishöyli-den. Den firades den 15-21 (22) i
sjunde månaden (Tischri, motsvarande
Oktober). Se 2 Mos. 23:16. 3 Mos. 23:39 f.
4 Mos. 29:12 f. 5 Mos. 16:13 L Neil.
8:14 f.
Mil. Står Matt. 5:41 för
grundtextens mf/ion, varmed på det anförda
stället förstås en romersk mil,
motsvarande omkr. 11/2 kilometer, alltså högst
betydligt kortare än en svensk mil; 2
Mack. 11:5 för skoinos, ett egentligen
egyptiskt vägmått = omkr. 4 romerska
mil, alltså motsvarande omkr. 6 km.
Se Mått, mynt ocli vikt.
Mina. Vikt- och värdebeteckning;
står i Gamla test. för grundtextens
måne, i Apokryfiska böckerna för mna.
Se Mått, mynt och. vikt.
Myrra (Ps. 45:9. Matt. 2:11. Joh.
19:39). Dyrbar, till salvor och rökverk
använd kåda av vissa sydländska
växter. Högst skattades mijrradropp,
växtens sjäivnmna saft (2 Mos. 30:23; jfr
Höga V. 5:5).
JSTasir [naalr] eller Guds nasir.
Benämning på den som enligt 4 Mos. 6:2 f.
hade blivit helgad åt Gud eller genom
eget löfte hade helgat sig åt honom,
med förpliktelse att för alltid eller för
bestämd tid avstå från vissa eljest
tillåtna ting, bl. a. förtärande av starka
drycker. Simson, Samuel, Johannes
döparen voro nasirer. Jfr ock l Mack.
3:49. Apg. 18:18. 21:23.
N* a testamentets text. Nya
testamentet är i sin nuvarande gestalt
avfattat på grekiska, nämligen det
sengrekiska språk (koiné) som vid tiden
för kristendomens uppkomst allmänt
talades i Palestina och kringliggande
länder. Vissa delar synas förutsätta
arameiska grundskrifter, som sedan
hava blivit översatta till grekiska.
Ända till boktryckarkonstens
uppfinning kunde texten mångfaldigas
allenast genom att skrivas av för hand.
De äldsta och viktigaste till vår tid
bevarade handskrifterna av Nya test.
gå tillbaka till 300- och 400-ta len. Från
senare tider finnes dessutom en stor
mängd handskrifter av större eller
mindre värde. De olika handskrifterna
förete ofta i förhållande till varandra
avvikelser i fråga om texten, vilka dock
aldrig hava någon avgörande betydelse
för det väsentliga i Nya test:s innehåll.
Särskilt visa de tre första evangelierna
ofta exempel på en strävan hos
avskri-varna att göra ordalagen i parallella
stycken likalydande. Vid arbetet på
att nå fram till den ursprungliga
textformen har man framför allt att dels
sammanställa de olika handskrifterna
med varandra, dels taga till jämförelse
de nytestamentliga citaten i
kyrkofädernas skrifter samt texten i de
gamla översättningarna. - En följd därav
att vi i vår tid förfoga över bättre
hjälpmedel till textens återställande,
särskilt bättre textkällor, än de som stodo
Luther och reformationstidens svenska
översättare till buds, har blivit att 1917
års svenska översättning med
hänseende till texten företer åtskilliga smärre
olikheter i förhållande till den äldre
i den gamla kyrkobibeln, den s. k. Karl
XII:s bibel, vars första upplaga utgavs
1703, men som dock nära ansluter sig
till Nya testamentet 1526 och bibeln
1541. Bland dessa olikheter äro
särskilt de uteslutningar påfallande, som
i vissa fall omfatta hela verser. I de
allra flesta fall återfinnas de uteslutna
verserna på något annat ställe i Nya
test. De verser som sålunda hava måst
uteslutas äro: Matt. 17:21 ( = Mark.
9:29), 18:11 (- Luk. 19:10), 21:44
( = Luk. 20:18), 23:14 (= Mark. 12:40.
Luk. 20:47), Mark. 7:16 (= Matt. 11:15
m. fi.), 9:44, 46 (= Mark. 9:48), ll:2j
(=* Matt. 6:15), 15:28 (=* Luk. 22:37)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
