Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Senare skedet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
löftet om att för ändringsförslag till regeringspropositionen
skulle medgivas fri omröstning, och att nu ingenting mindre
än en verklig regeringsproposition kunde tillfredsställa
kvinnorna.
Arbetarpartiet, som hade ett årsmöte veckan efter, beslöt
med ett röstetal av 870,000 mot 437,000 att »hemställa till
partiets representanter i parlamentet att motsätta sig varje
rösträttsreform, som icke omfattade även kvinnorna».
Efter detta återtog regeringen sitt förslag, och hela
reformen förföll. Mohren hade gjort sin tjänst och behövdes
icke längre.
Rösträttsrörelsen stod efter detta samlad om kravet att
endast en regeringsproposition numera kunde giva kvinnorna
möjlighet att vinna sitt mål. För säkerhets skull inlämnades
dock genom förmedling av en inflytelserik liberal
parlamentsmedlem, mr Dickinson, ännu en gång en enskild motion;
men den föll och tjänade endast till att visa riktigheten av
kvinnornas påstående, att den enda framkombara vägen nu
gick genom en regeringsproposition.
National Union drev under denna tid en oerhört intensiv
allmän propaganda, vars märkligaste moment var det stora
pilgrimståget av kvinnor, som gick till fots genom hela
England och samlade deltagare på vägen — det tog 6 veckor
— för att i London begära företräde för premiärministern
och upplysa honom om, hur landet låg bland menige man ute
i bygderna. Dessutom upptog N. U. med förnyad iver sitt
valarbete. Det osjälviska och oavlåtliga stöd, som den
samlade arbetarrörelsen under denna tid givit föreningens
strävanden, ledde till, att N. U. ändrade sin valtaktik så till
vida som den beslöt sig för att stödja arbetarpartiets
kandidater överallt, där sådana uppsattes, även om de därigenom
riskerade att motarbeta liberala eller konservativa
rösträttsvänner. Meningen var att på detta sätt förbereda ställningen
till de allmänna valen, som skulle äga rum 1915. Att efter
dessa allmänna val den kvinnliga rösträtten skulle segra,
tycktes vara klart sommaren 1914; frågan var då icke längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
