Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Nemours
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Hvad tycker ni bäst om hos dem?“ frågade
en af åhörarne.
“Det jag tycker allra bäst om, är att England
icke har flera sådane“, svarade generalen.
Nu dyka de upp ur dimman, dessa aflägsna
berg, kalksten och sandsten och blåaktig marmor;
deras klufna och taggiga spetsar äro bevuxna med
sträft gräs, som liknar strandhafre, och med små
buskar af solfjäders-palmer, mellan hvilka den
rödaktiga klippan framlyser. Hela denna bergskedja
och trakten längs med hafvet tillhör landskapet Tell;
bakom detta fortsättes söderut en annan bergstrakt,
högre och brantare, till hvilken en gren af
Atlasbergen ansluter sig. Det är berglandet Sahara, som
åter innefattar Stora Kabylien. Tjugufem mil från
kusten försvinna efterhand klipporna, bergen öfvergå
till sand; träd, buskar, gräs öfvergå till sand, till
ett annat Sahara, till öknens stora, ändlösa slätt.
På några ställen slutta bergen, liksom klufna,
lodrätt ned mot sjön; lösbrutna, nedrullade
klippstycken möta ögat i alla riktningar och bilda en
vall framför stranden; intet tecken till odling, icke
ett träd, icke en mensklig boning, allt är vildt,
ödsligt, naket. Hafsörnen och tärnorna kretsa
skriande fram deröfver. Sådana hafva de legat
nedvräkta, dessa klippor, mörka och hotande, från den
dag, då Herrens ande hvilade öfver vattnen. För
en nordlig storm hafvet in mot landet, piskar det
klipporna och kastar sitt hvita skum högt upp imellan
dem, och ve då det fartyg, som kommer kustens
tänder för nära, eller som under den mörka natten gör
ett orätt bestick. I går seglade det ute på hafvet, i
dag ligger ett gungande yrak splittradt imellan
klippstyckena, de hvita burnusarna svärma omkring det
som fiskmåsarna kring ett lik, taga hvad de kunna
komma öfver och försvinna med sitt rof mellan bergen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
