Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Mostaganem och Mazagran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
strängningen har icke uttröttat honom, faran och nö-
den hafva icke böjt honom, men det fattas honom
krut. Af 40,000 patroner hafva zefyrerna bortskju-
tit 35,000. Härvid är intet att göra. Men då det
blef dager och dimman vek bort från slätten, ljöd
ett allmänt rop af glad förvåning från hela denna
lifdömda skara. Platsen var ren, araberna hade an-
vändt natten för att begrafva sina döda eller dölja
dem i högar under löf och grenar. Deras mod var
afkyldt, hade dunstat bort framför denna grushög.
De förbannade emiren, hånade marabuterna och de-
ras falska löften och drogo hem lika hastigt som de
hade kommit.
Från andra sidan, från nordost, kom en liten
skara i slutna leder och språng-marsch upp mot fä-
stet. Det var soldaterna från Mostaganem, hvilka
icke längre läto hålla sig tillbaka; de hade fruktat
mindre under det de hörde skotten, än under den
djupa tystnad, som hade följt. Allas blickar sökte
fästet: voro de öfvervunna, dödade, var det döden
och tillintetgörelsen, som rufvade öfver stället? —
De kommo närmare, de sågo solen belysa den lilla
fanan, som, sliten i trasor af gevärskulor, ännu sva-
jade på sin plats. Då fick tystnaden luft, skrik
ljödo öfver slätten; då portarna öppnades, — hvad
säger jag? — der fanns ju icke mera några portar,
då sprungo zefyrerna öfver de grusade murarna och
den med lik fylda grafven och ilade mot sina kam-
rater, kastade sig i deras armar, jublade, gräto;
det följde en scen, som inga ord, ingen fantasi är
mäktig att återgifva.
Det var striden vid Mazagran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
