Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Landskapet Dahra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
AS
lemnat ett bredt och banadt spår af sin flykt. Pe-
lissier visste i hvilken riktning han skulle följa dem.
Han åtföljdes dessutom af några araber, hvilka förr
hade tjenstgjort som tolkar och hvilka nu visade
honom vägen till hålorna.
Spåret gick in imellan långsträckta bergsklyftor,
bevuxna med oliv-träd och några klena, förkrympta
ekar, hvilkas toppar voro sparsamt beklädda med
gulnade löf, under det att stammens ursprungliga
färg längre ned doldes af lång och hvit mossa. Ju
längre fransmännen framträngde, desto vildare blef
trakten. Tjocka björnbärs-rankor slingrade sig öfver
vägen, nedrullade kalkstensblock spärrade den; öf
verallt branta, skrofliga klippor, hvilka om dagen
voro gråaktiga men hvita i månskenet. Den brän-
nande solhettan hade afsvett gräset; här och der
var en enstaka palmbuske den enda friska grönska,
som gjorde afbrott mot den spruckna markens gul-
röda färg. Örnen kretsade uppe i luften och skrek
vid åsynen af den främmande skaran, hvars fält-
flaskor och bajonetter glimmade i solskenet. Fogeln
var det enda spår af lif, de mötte. Allt var öde,
tyst och högtidligt som stillheten i en kyrka. Det
gick öfver höjder och dalar, längs djupa och branta
afgrunder. Efter hvarje tillryggalagd stigning vän-
tade man sig att få se målet för färden, eller åt-
minstone något nytt, men blicken möttes endast af
samma enformighet, samma bild af vildhet och ödslighet.
Ofverste Pelissier drog långsamt och försigtigt
framåt. Framför sig hade han en kedja af soldater,
som omsorgsfullt undersökte hvarje misstänkt ställe;
man kan icke tänka sig en trakt, eller omgifningar,
mera lämpliga för ett bakhåll. Slutligen försvann
hvarje spår af väg; man måste en och en leta sig
fram mellan höjder och klippblock.
De två arabiska vägvisarne låtsade sig vara säkra
på sin sak. De stannade ieke, öppnade litet på sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
