Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Landskapet Dahra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
74
På motsatta väggen står en annan vers, och wi-
dare är hvarje cell och gång försedd med korta och
fyndiga sentenser. De äldre munkarna: fäderna, ar-
beta icke, utan tillbringa uteslutande sin tid i bön;
de yngre: bröderna, förrätta deremot alla arbeten
och tillreda också maten. “Det är orätt att döda
ett djur“, säger trappisten; derför äter han icke hel-
ler djurens kött. Födan består endast af bröd och
grönsaker; om vintern äter han också kokta bönor.
Samma torftiga drägt, samma tystnad imme i klostret
som ute på marken, samma förstenade prägel af all-
var, stränghet och köld. Man skulle kunna tro, att
denna oafbrutna brist på utvexling af tankar och
känslor nödvändigt måste framkalla en viss slöhet.
som pgåfve sig tillkänna i det ytre och liksom en
andlig andmat utbredde sig öfver själens djup. Det
är icke fallet; tvärtom, tanken gror under tystna-
den, liksom blomman under ett glas. — Alla dessa
ansigten uttrycka svårmod, hopplöshet, smärta och
förtviflan, men icke slöhet, icke heller glädje, ännu
mindre lycka. Lefnadslust och begär försvinna här;
hvarje mans namn försvinner också. Man betecknar
sig endast med ett nummer, med en begynnelsebok-
staf eller ett symboliskt språk, som står att läsa öf-
ver cellen, t. ex.: “Den, som söker hamnen“, “Det
brustna hjertat“, “Den, som vandrar i mörkret“,
«Den, som längtar“, o. s v. Familje-namnet kän-
ner man icke längre; bröder och systrar måste vara
glömda från det ögonblick, man träder inom klostrets
murar. En gammal zuav har utbytt sitt gevär mot
en bönbok och efter lifvets stormar flyktat till denna
hamn. Fann han månne, hvad han sökte derinne?
Detta vet endast Gud och han, och ingen annan
behöfver heller veta det.
Endast en af munkarna gjorde ett undantag från
de öfriga; det var en hög, jättestor gestalt, hvars
svarta hår och skägg gjorde de fårade kinderna ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
