Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Kabylien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
marknadsplatsen. Denna händelse tilldrog sig år 1843;
derefter fortsattes striden om de tio örena i tio år,
till dess fransmännen underkufvade Kabylien. Då
hade hela byn delat sig i två fiendtliga läger; alla
hus mellan dessa voro nedrifna eller öfvergifna, jor-
den kring byn låg obrukad.
Beduinen bor i tält, araben i en hydda af halm
och palmblad, i ett brädskjul eller under utspända ka-
melhårs-täcken; kabylernas alla bostäder äro deremot
uppförda af och täckta med tegel, som de sjelfva slå
och bränna. Deras byar bestå af tjugu till tretio
hus, kastade om hvarandra utan ordning och plan;
inga gator, endast en mängd djupa hålvägar slingra
sig uppåt från bergets fot, så smala, att en häst eller
en ko knappast kan komma fram. Kameler begag-
nas icke. Hvart och ett af dessa hvitrappade hus
omgifves af en mur med en låg dörr och några långa
och smala öppningar, hvilka tjena till skottgluggar.
Hela byn är vidare inhägnad med en hög och tät
cactus-häck, hvars köttiga blad på båda sidor hafva
långa, stålbårda och hvassa taggar, hvilka nästan göra
det omöjligt att tränga sig in genom buskarne. Allt
deruppe har en förunderligt vild och egendomlig prä-
gel. Hästen och åsnan gå fritt ut och in genom den
låga dörren på huset, de bo i samma rum som deras
herre; getterna klättra omkring på murarna för att
äta det gräs, som här och der sticker fram ur spric-
korna. Längs husväggarna sitter åt solsidan en rad
gubbar och gossar; nedhukade och med de magra ar-
marne slagna kring knäna, stirrade framför sig, ut öf-
ver bergen. Hvarje ansigte, ungt eller gammalt, röjer
klokhet, mod och en fast vilja; det uttrycker derjemte
försakelse och ett djupt svårmod. Då och då, utan
någon synlig orsak, höjer en man i raden sin röst
och utstöter ett ljudligt och förskräckligt skrik; det
tycks som om den inneboende vildheten då och då
hade behof af ett ljudligt utbrott. De andra se på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
