Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Sagor bland kabylerna - Den förvissnade handen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Hvarför?“
“Det är min fader, som har gjort den; hans
märke står att läsa på kanten.“
Kabylerna öfvertygade sig om att mannen talade
sanning. Då de sågo noga efter, stod Muhammed
Ben Amzians namn att läsa på kanten af ringen.
“Åt hvem gjorde din fader denna ring?“
frågade marabuten.
“Åt den rike Sidi Ahmed Ben Burichas af eder
stam.“
“Det är icke möjligt“, svarade marabuten, “ty
Sidi Ahmed lät begrafva sig med alla sina ringar.“
“Jag vet nog det“, svarade den främmande.
“Denna ring satt också på hans arm den dag, de
lade honom i grafven.“
De närvarande sågo på Isar. Han teg, men
drog kapuschongen öfver sitt ansigte och gick bort
från sällskapet. De andra blefvo bedröfvade och
suto länge och grubblade öfver den vanära, som hade
ådragits deras stam. Slutligen sade marabuten:
“Stanna hos oss öfver morgondagen; du har sett
vår skam, du skall också se, huru vi hålla dom.“
“Det behöfs icke“, sade den främmande.
“Domen är redan fäld.“
“Hvad menar du?“
“Det skolen I få se i morgon.“
Då han hade sagt detta, stod han upp, svepte
sin burnus omkring sig och försvann ur allas åsyn.
Andra morgonen gingo de först upp till grafven
och gåfvo Sidi Ahmed hans ring tillbaka. Derefter
återvände de och hämtade Isar, för att hålla dom
öfver honom. Då var Isars arm lam ända upp till
skuldran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
