57 (Amalthea)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under bilans skugga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Dag lades till dag och julen var kommen, men
alltjämt väntade vi på den slutliga domen. Om
stämningen denna tid vittnar ett brev, som jag
då skrev till kamraterna i Malmö:

»Kära kamrater och vänner!

Därute ibland er ljuder nu de vanliga ropen: glad jul!
god jul! trevlig jul! Här ljuda inga sådana rop, och
skulle de lista sig hit, inte blevo de mottagna med någon
vänlig min, utan sannolikt som ett grymt hån. Ja, glad
jul, vänner! Njut den glada julen medan ännu är tid.
Striden, den eviga, kan fort nog klippa av livstråden.

Nu är de glada jularnas tid förbi för mig och tiden går
sin snigelgång.

Solen brinner och försvinner
städs min cell är mörk ändå.
Väl till frihet står min längtan
men ack, bojan rår jag aldrig på.

Det är Maxim Oorki som sjunger och jag har orsak att
instämma. Så är det: vi längta alla efter frihet, men det
finns de bojor som binda, som vi ännu ej rått på.

Nu har jag kämpat ut min strid för friheten, men — en
fluga gör ingen sommar. Tusenden finnas som aldrig
skola upphöra att kämpa för frihet. »Frihet, du största av
alla bland orden», sjunger Snoilsky, och hur rätt har han
ej? Vad går väl upp mot friheten? Med det ordet kan
man säga allt, hela sitt hjärtas inneboende längtan.
Kamrater! Detta är troligen mitt sista brev till eder. Jag tror
så. Kamrater! Stupa hellre i kampen för friheten än dö
som slavar.

Tack ni alla kära för gott kamratskap, tack! Jag trycker
i tankarna edra händer och viskar: farväl! farväl!»

Att Anton Nilson icke heller var främmande
för tanken på att lämna livet, visar hans brev till
en kvinnlig vän: »— — — För min del gör
det detsamma hur det nya året blir. Får jag nåd
tager jag emot den; får jag icke, kommer ej en
min att synas till tecken att jag älskar livet och
skulle vilja leva. Jag har smakat nog av detta
livets bittra frukt. Den har för mig, såväl som
för många bröder, ej smakat gott. Jag är nu

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 02:52:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/aramalth/0061.html

		Amalthea / 57 (1918) Author: Algot Rosberg Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|