Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En misslyckad rymning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stern råkade i vaktrummet tappa en
manschettknapp och kunde trots ivrigt sökande inte finna
den. Fångvaktaren, som skulle åtfölja oss på
transporten, hade varit behjälplig vid letandet,
men uppgav det såsom fruktlöst och räckte fram
ett par bojor mot Stern i det han sade: »Var
inte ledsen, Stern. Här är ett par manschetter
med fasta knappar. Stern behöver inte vara rädd
för att tappa dem.» Stern uppgav sökandet och
skrattade så att tårarna kommo honom i ögonen.
Under de nära tio år jag suttit i fängelse har
jag gjort den erfarenheten, att det inte är långt
mellan skratt och gråt. Man må vara hur starkt
deprimerad som helst — ett ord som slår an
vissa strängar i ens inre är nog för att häva
trycket, visserligen för en kort stund blott, och
lösa det gudagivna skrattet. Jag är övertygad
om att det är det mer eller mindre abnorma
tillstånd man försättes i genom inspärrningen, som
är orsak härtill. En överkänslig retlighet är
sakens andra sida. Herrar laggivare och styrpinnar
borde ta detta och åtskilligt annat i betraktande
och underlåta att till bevakning och högsta
ledning i fängelserna taga män, som icke ha mer
hum om psykologi och sjukbehandling, än ett
svin om trikinens anatomiska byggnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
