Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tre år i ensam cell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skötsel, samt fångarnas sysselsättning och
ställning. Om man, som jag, fått en liten inblick i
all denna uselhet, som sammanlagt kallas den
svenska fångvården, skulle man för länge sedan
ha sett hur alla de vackra orden och fraserna
äro utan innehåll och mening. Jo, en mening
ha de, den att förvilla allmänhetens omdöme. När
denna allmänhet en gång fått blicken öppnad för
frasernas gottköpsaktighet skall den också förstå
fängelsernas onyttighet, ja rena skadlighet. Med
ett ord, få samma övertygelse som de nära 10
åren bibringat mig. Verkliga, humanistiskt
bildade män hysa samma uppfattning. Professor
Knut Wicksell skriver i sin broschyr »Nåd och
Amnesti» följande:
»En gammal erfaren fångvårdsman, vars bekantskap jag
gjorde under min egen fängelsesejour i Ystad, uttalade
såsom sin mening på grund av mångårig erfarenhet, att alla
grova brottslingar i detta ords egentliga mening, alla
vaneförbrytare med ett ord, i verkligheten äro sinnesrubbade;
och samma åsikt utbreder sig med allt större styrka inom
den kriminalistiska vetenskapen. S. k. försvårande
omständigheter äro i kriminalpsykologens ögon i själva verket
förmildrande omständigheter, emedan den psykiska
degenerationen och mindervärdigheten härigenom desto klarare
framlyser. Att släppa dessa människor lösa på egen hand
ute i livet är tydligen omöjligt. Sinnessjukdomar och
psykiska defekter äro i de flesta fall obotliga, de sjuka måste
stå under livstidslång uppsikt, i nödfall hållas i
livstids-långt förvar — men varför straffa dem? Varför tillfoga
dem ytterligare lidande till det, som livet självt
nödvändigtvis utgör för en dylik olycklig människa? — Och de
övriga, de själsligen sunda, som blott genom en kedja av
olyckliga tillfälligheter för ett ögonblick förlorat sin
andliga jämvikt? Månne icke ångern, skammen över det
skedda ävensom tyngden av medmänniskors ogillande är
för dem straff nog? Skall innestängdhet och halvmörker
ovillkorligen vara till såsom ett allting helande
universalmedel? De försök i form av villkorlig dom och villkorlig
frigivning, som på senare år gjorts för att undvika eller
avkorta fängelseregimen, ha så vitt jag vet, haft idel
gynnsamma resultat; skulle man icke kunna fortgå på denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
