Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tre år i ensam cell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fängelseprästens uttalanden ger högerpressen anledning
att uttala sin förtrytelse över att prästen kan tala om
’brottslingarna’ som intelligenta och socialt studerade
personer."
Om prästen tvärt emot sin övertygelse uttalat
att vi voro rena förbrytarekaraktärer, okunniga
och inskränkta, skulle samma högerpress med
förtjusning sprida ett sådant uttalande. Nu
gjorde man bara sura miner och uttalade t. o. m.
den tanken, att pastor Erici var olämplig för sin
befattning. Jag har hört, att t. o. m. personliga
hänvändelser i saken gjorts. Det är på så sätt
högertidningarna få oss arbetare att inse det
nuvarande samhällets »förträfflighet».
Under de tre år cellvistelsen varar har fången
ett ständigt vakande öga över sig. Detta öga i
dörren är en djävulsk inrättning och bidrager i
hög grad till framkallandet av den nervositet,
ibland tangerande vansinnet, som griper alla efter
någon längre tids vistelse i cell. Medvetandet
om att när som helst ett öga från det
femöresstora titthålet kan betrakta och iakttaga varje ens
rörelse måste helt naturligt i själsligt avseende
verka krossande. Johan Most skriver härom:
»Titthålet i dörren är ett motstycke till Dionysius öra.
Om denna tyrann en gång förstod att genom ett raffinerat
system avlyssna sina offers samtal i fängelset, så generar
sig den nuvarande Justitia ingalunda för att genom ett hål
i dörren, Dionysius öga, hemligt iakttaga dem, som fallit
i hennes klor. Denna inrättning är ett moraliskt
tortyrinstrument. Medvetandet att någon i varje ögonblick kan
smyga sig till dörren och betrakta en, är så pinande, att
endast den som upplevat det, kan göra sig en
föreställning därom.»
Under de sista månaderna av denna
3-årsperiod greps jag av oro och en spänd förväntan
på något nytt, på en förändring. Jag började
längta efter den dag, då celldörren skulle öppnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
