Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skräckväldet på Långholmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
våld än nöden krävde’ o. s. v. Att battong använts
erkändes av såväl direktören som bevakningsmännen.
De senare ville vidare intyga, att de funnit anklagelserna
mot direktör Wollin alltigenom obefogade och försäkrade
att såväl personalen som fångarna i allmänhet voro
belåtna med den nuvarande regimen. Disciplinstraff användes
icke i större utsträckning å Långholmen än å andra
fängelser. Direktörsassistenten gjorde t. o. m. gällande, att
antalet dylika straffdomar voro procenttals lägre vid
centralfängelset å Långholmen än vid något annat fängelse i
landet.»
Denna falska och alltigenom fullständigt
lögnaktiga relation intogs ulan kommentarier. Men
det är ju också förklarligt. Endast den, som själv
ett antal år varit fånge, är tillräckligt inne i
förhållandena för att kunna genomskåda och bemöta
fångknektarnas otroliga fräckhet. Det senare
stycket i citatet är i synnerhet dyrbart. Bevakningen
och fångarna skulle vara belåtna med »den
nuvarande regimen»!
Så här ser denna belåtenhet ut: Vid varje s. k.
mönstring frambars av fångarna en massa
klagomål mot Wollin (naturligtvis utan resultat). Över
allt i vrårna hörde man undertryckta svordomar
och förbannelser över »Kippe», Långholmens
grymme härskare. Under de två sista åren av
Wollins regemente levde fångarna i en ständig
oro över att Wollin möjligen skulle få sin
tjänstgöringstid förlängd utöver de 67 levnadsåren.
Då det omsider blev känt, att Kungl. Maj:t
avslagit en anhållan härom och det alltså var fullt
säkert att Wollin skulle avgå, bröt jublet löst
från källare till tak. På kastruller i köket och på
blecktallrikar i gemensamhetskorridorerna slogs
glädjevirvlar då Wollin avgick. Icke ens hot om
strängt straff kunde hindra fångarna att ge sin
glädje luft. Och bevakningen? Ja, ingen,
undantagandes fångarna möjligen, blev gladare än dessa,
överkonstapel Pettersson, ett av »vittnena»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
