Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Transporten till Härlanda och en ståtlig uppvaktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var tidigt på morgonen. Klockan var
knappast 5. En nyckel sattes i låset och reglar
och haspar slamrade. Jag spratt yrvaken upp
och undrade vad som stod på. Ett huvud stacks
in genom dörren och efter följde en ranglig
kropp. Då jag gnuggat sömnen ur ögonen såg
jag att det var överkonstapel Pettersson.
— Vad är det? frågade jag.
— Stig upp och kläd på er!
— Men ni kan väl säga vad det är. Klockan
är ju inte mer än fem.
— Det vet jag inte, men ni skall följa med
mig.
Då vägen gick bort över gården mot
vakthuset, förstod jag att det gällde transport. Jag
försökte på nytt få någon upplysning.
— Vart ska’ jag skickas?
— Det vet jag inte.
— Jo, ni vet det, men ni är väl strängeligen
förbjuden att tala om det. Det kunde ju hända
att mina vänner fick reda på det och tog hand
om transporten.
— Det blir inte min sak.
— Vad är egentligen er sak?
— Det vet jag själv.
— Det tvivlar jag på, men jag ska’ säga er
det. Er sak är att utföra Wollins befallningar,
även om det skulle föra er själv raka vägen till
helvetet. Och sådana äro ni alla.
Jag hade väntat i vaktrummet en kvart när
Wollin kom. Med sin lenaste stämma och ett
förbindligt leende sade han:
— God morgon, Rosberg!
Det var första gången han hälsat — på fem
år. Jag vände ryggen till och låtsade om intet.
Strax därefter kom polisbilen surrande. Fyra
detektiver stego ur och kommo in i vaktrummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
