Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kampen för friheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
insattes i en cell utan sängkläder och med avstängd
värmeledning under 8 dygn. Som det var mitt i den kallaste
vinter, blev jag snart så förkyld att jag hostade rikligt med
blod. Först efter dessa 8 dygn tilläts jag intaga sängen
som sjuk, vid vilken jag med korta avbrott därefter var
bunden ett års tid.
I stil härmed behandlades jag hela tiden. Mina bästa
ansträngningar för anpassning i förhållandena
omintetgjordes systematiskt. Bevakningen — med några få vackra
undantag — som snart blev underkunnig om att vägen
till direktörens ynnest gick över min lidande själ och kropp,
uppnådde genom ideliga provokationer vad som tycktes
vara önskemålet: en politisk och social kättares ständiga
korsfästelse. Resultatet: mina nervers söndertrasande och
ett obalanserat sinne.
Om det verkligen var direktör Wollins avsikt att
upphäva högsta domstolens dom och verkställa rådhusrättens,
vet jag ej, men då kungl. fångv.-styrelsen ingrep och
transporterade mig till Härlanda, tycktes det ej vara långt dit.
Det var år 1913. Alltså för 4 år sedan.
För en rätt uppfattning om Långholmstiden synes det
mig vara tillfyllest att ställa vid sidan om varandra det
intygsgivande Långholmen och det intygsgivande Härlanda.
Det är nämligen alldeles otvivelaktigt, att de 4 år av
mitt liv som förrunnit inom Härlanda utan slitningar eller
kollisioner med vederbörande fängelsebefäl, utgör den
skarpaste dom över systemet Långholmen.
Att kungl. fångv.-styrelsens utlåtande till förut
behandlade undersökningar, uppburna som de varit av rapporter
från underordnade, själva part i den sak de yttrat sig om,
icke varit gynnsamma eller av tillstyrkande natur, kan jag
förstå, men att motiven till avstyrkandena gång på gång
skiftar, är icke lätt att fatta.
Vid en ansökning uppbars nämnda styrelses avstyrkande
huvudsakligen av de orättfärdiga bestraffningarna på
Långholmen.
Vid den därpå följande ansökningen sökte samma
styrelse göra gällande att jag icke skulle vara normal. Man
kunde ha rätt att ′av iakttagelserna vid fängelserna draga
den presumtionen, att konstitutionell psykisk abnormitet
förelåg’. Och detta trots att fängelsets läkare, en
framstående psykiatriker, till samma ansökan avlåtit friskintyg.
Men för det fall att kungl. fångv.-styrelsen haft rätt i sitt
antagande, borde den givetvis gått i författning om min
förflyttning till vårdanstalt. Fängelset är väl dock inte till
för sinnessjuka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
