Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arbetets och kapitalets gemensamma intressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverste Anderson[1], hvars minne jag alltid skall vörda,
att han hvarje lördags afton ville låna ut sina böcker
– han ägde ett par hundra – till gossar och
ynglingar. Ni kan icke föreställa er med hvilken ifver
några af oss grepo detta tillfälle att förvärfva
kunskap och huru vi längtade efter lördags afton, då vi
skulle få utbyta den lånta boken mot en annan. Min
kompanjon i vår affär, Mr. Phipps, hade, liksom jag,
erhållit tillträde till kunskapens skattkammare genom
denne välgörare. Det är af personlig erfarenhet jag
vet, att ingen mänsklig anordning är mera
välsignelserik, ingen välgärning mot samhället större än att
lämna tillträde till hela världens skatter, som ligga
förvarade i böcker.
Äfven i våra dagar träffa vi stundom på
kvarlämningar af den gamla fördomen mot den stora mängdens
bildning. Jag undrar icke på att den funnits, när jag
tänker på hvad som fått namn af bildning. Människor
ha slösat bort dyrbara år under försök att draga ut
bildning ur ett okunnigt förflutet, hvars förnämsta
uppgift borde vara att lära oss, icke hvad vi skola göra,
utan hvad vi skola akta oss för att göra. Föräldrar
ha skickat sina söner till universitet för att slösa all
sin energi på sådana språk som grekiska och latin,
hvilka icke äro af mera praktisk nytta för dem än
choctawspråket. Jag har känt få akademiskt bildade,
som känt till Shakespeare eller Milton. De kunna
kanske berätta för er allt som rör Ulysses eller
Agamemnon eller Hector, men hvad ha väl dessa för
betydelse i jämförelse med våra egna klassiker? En tjänst
har Russel Lowell gjort oss och den skall han ha
tack för – han har sagt rent ut, att vi ha i
Shakespeare ensam en långt större skatt än i alla
forntidens klassiker. Våra barn ha blifvit proppade med
[1] Björn Rasmus Anderson, nordamerikansk författare och
universitetsprofessor, son till en norsk utvandrare. Förenta
staternas ministerresident och generalkonsul i Köpenhamn åren
1885-89. Ö. a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
