mina två år äro ute, och jag ämnade just säga upp den, så att ni kan få den fylld. <tab>-- Hvart ämnar ni er? <tab>-- Jag reser utomlands. <tab>-- Har ni tagit någon anställning? <tab>-- Nej, sir. <tab>-- Vet ni icke hvart ni kommer att resa? <tab>-- Nej sir. <tab>-- Icke heller hvad ni skall göra? <tab>-- Nej sir. <tab>-- Jag har behandlat er väl, och jag tror mig ha rättighet att få veta det verkliga skälet. Jag anser att det är er plikt att säga mig det. Skälet tvingades ur den unge mannen. <tab>-- Ni har varit alltför god mot mig. Jag skulle vilja ge mycket för att kunna få stanna hos er. Ni till och med bjöd mig till ert hem -- ni har varit borta på resor -- ni uppmanade mig att ofta hälsa på och att ledsaga er fru och er dotter till sådana underhållningar, som de önskade besöka -- och jag -- jag kan inte uthärda längre. Nåväl, millionären upptäckte naturligtvis hvad ni alla redan förstått, att det händt den unge mannen precis detsamma, som skulle händt er under liknande förhållande -- han hade blifvit kär i dottern. I vårt land skulle detta icke ansetts som en förbrytelse, och jag tillråder ingen af er att strida mycket emot känslan. Om ni hyser verklig kärlek till någon, så bry er icke om att föremålet är dotter till er principal och att ni får bära rikedomens börda. Men i det land, hvarom jag talar, skulle det hafva ansetts ohederligt af en ung bokhållare att fria till en ung dam utan föräldrarnas tillåtelse. <tab>-- Har ni talat med min dotter om edra känslor för henne? lydde frågan. Den unge mannen värdigades knappt svara. <tab>-- Naturligtvis icke. <tab>-- Aldrig sagt ett ord, som kunnat tydas däråt?