Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Manchesterskolan och vår tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MANCHESTERSKOLAN OCH VÅR TID
(Ur The Nineteenth Century, Februari 1898)
Den britiska uppfattningen, att hvarje nation är särskildt
kvalificerad för endast en industrigren, diskuterad och bestridd.
UNDER det att ex-premiärministern Rosebery
nyligen i Manchester prisade Manchesterskolans
frihandelstriumfer, besvor utrikesministern
Goluchowski i Wien Europas nationer att förena
sig mot den ödeläggande konkurrensen med de
transatlantiska länderna: »Vi måste kämpa skuldra
vid skuldra mot den gemensamma faran», utropar han,
»och väpna oss för striden med alla till buds stående
medel» – »Europas nationer måste i slutna led
försvara sin tillvaro.»
Sålunda mötas ytterligheterna, och vi se ännu en
gång huru mycket, som beror på synpunkten. Om
Manchesterskolans förutsägelser gått i fullbordan, så
skulle billigare varor från andra sidan hafvet hälsats
med jubel som en ekonomisk fördel och en välsignelse
för emottagarna, i stället för att betraktas som en
hotelse mot deras tillvaro. Hvarje hamn skulle stå
öppen för denna varuflod, och de nya länderna, som
utsände den, skulle bli hälsade som välgörare. »Fritt
varuutbyte» var lösen, men när den gafs drömde
ingen om att de varor, som de nya länderna skickade
till de gamla, kunde taga skepnad af konkurrerande
fabriksartiklar, hvilket gör hela skillnaden.
När för sextio år sedan ångan på land och haf –
ångbåt och järnvägståg – började sitt revolutionsverk,
blef dess skapare, Storbritannien, beläget på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
