Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvad skulle jag göra med tulltariffen, om jag vore tsar?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tid att sätta sig in i nya förhållanden. Sänkning
af mer än halfva tullen på en vara på en gång är
oklok och till och med farlig.
4). Ömsesidighetspolitiken är, att döma efter hvad som
blifvit gjordt, den bästa att följa för utsträckning af
vår utländska handel, och bör återställas.
5). Premium på socker af inhemsk råvara skulle icke
upphöra, ty det har icke ännu blifvit bevisadt, att
tillverkningen af bet- och sorghumsocker icke till
slut kan tillfredsställande motsvara landets behof.
6). Sådan ull, som vi icke kunna producera men behöfva
för blandning, skulle gå tullfri.
7). Alla konstsaker skulle vara tullfria, därför att
de förr eller senare tillf alla offentliga institutioner.
8). Är tulltaxan en gång fastställd, så skulle tulllagstiftning
endast få förekomma andra året efter hvarje statistisk undersökning,
med undantag af ett sådant tillfälle som det närvarande, då en brist
i nationalinkomsten och sund politik nödvändiggöra tullpålagor på de
rikas lyxartiklar.
Sådan skulle den tulltaxa se ut, som skulle vara till fördel för den
arbetande befolkningen och för alla dem, som lefva enkelt och anspråkslöst. Hvarken protektionist eller frihandlare skulle kunna kalla den
sin, därför att den icke inginge i någotdera partiets intresse, utan
endast som inkomst och byggd på den teori, att massans fördel befordras därigenom. Tullfrågan skulle icke höra till politiken, utan vara en blott
och bart »business-question», och om tullagsstiftningen tillåtes hvila
i tio år, så anser jag att landet skulle snart repa sig och börja sin
marsch mot den lyckliga ställning – för så vidt som tullpolitik kan
påskynda denna länge efterlängtade marsch – som karakteriserade åren
mellan 1880 och 1890 – denna tid, som i fråga om materiellt välstånd
kan kallas republikens guldålder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
