Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 8. Sjöfarande och marinofficerare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 ARRETETS HJELTAR.
Abraham Duquesne, född i Dieppe 1610, var en af de
ädlaste män, som tillhört franska flottan. Hans far var
sjöfarande och han undervisades af honom. Fadren dref hans
stadier så långt, att han lärde honom skeppsbygnadskonst. Vid
tjugu års ålder förde Duquesne redan befälet på, en fransk
galer i strid mot spanjorerna. Hans far var ombord på
skeppet och blef dödad i en drabbning. Denna förlust ingaf den
unge kaptenen ett brinnande hat mot spanjorerna.
År 1643 mötte Duquesne spanska flottan utanför Barcelona
och levererade den många heta strider. Han sänkte flere
fiendtliga skepp och flortsatte sina hjeltedater ända tills
Riche-lieus död afbröt de djerfva företag, hvilkas ledare han varit.
Utan att närmare beskrifva Duquesnes segrar, vilja vi
framhålla, att hans framgångar icke allenast berodde på hans
djerfhet, utan äfven på hans kallblodighet och hans skicklighet
att kunna sjelf öfvervaka allt. Säker på sin egen kraft och
sina mäns mod, sade han med stolthet: »den franska flaggan
skall icke lida någon skymf, så länge hon är i min vård.»
Under Colberts ministere ledde Duquesne, - som blifvit
utnämd till generallöjtnant vid flottan, - kriget mot Holland,
och snart blef Medelhafvet hans stridsplats.
Duquesne hade att mäta sig med Ruyter, den
namnkunnige holländaren, som var son till en bryggaregesäll, men genom
skicklighet och arbete tjenade sig upp till amiral. Den
holländske amiralen hade gått igenom sundet vid Gibraltar med
en väldig flotta. Duquesne lade ut från Toulon med tjugu
skepp, Ruyter hade tjugufyra och inväntade sin motståndare
i närheten af Lipariska öarna. Efter en häftig strid kunde
icke den holländske amiralen, trots sin egen oförskräckthet
och sina sjömäns tapperhet, hindra Duquesne att förena sig
med de franska skepp, som stannat i Messina. Duquesne och
Ruyter möttes snart i en ännu förfärligare och mera
afgörande strid nära stranden nedanför Etna. Fransmännen hade
då trettio skepp och holländarne, som fått hjelp af en spansk
flotta, hade tjugunio skepp och tio galerer. De båda amira-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
