Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. II. Anfall och strid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan d:r Nyströra afgick från sin befattning såsom
föreståndare för näranda institut och medlem af dess styrelse, på
det att misstankarne och oviljan mot "honom och hans åsigter
inom inflytelserika kretsar härstädes icke mera må utgöra något
hinder för framgången af hans skapelse, ha våra konservativa
tidningar användt den taktiken, att taga för gifvet att i och
med detsamma arbetareinstitutets dagar äro räknade, att det
nu af sig sjelft skall upphöra. På samma gång har plötsligen
en stor ifver kommit på dem att få till stånd en bildningsanstalt
för arbetare, som ledes i »god» anda. Ingen tänkte på att
bringa till stånd en sådan anstalt förr än dr Nyström med stor
energi och betydande uppoffringar gjort det. Sedan nu ett
sådant tillfälle till inhemtande af kunskaper visat sig vara ett
behof för arbetarne, inser man äfven på den konservativa sidan,
att detta behof på något sätt måste tillgodoses. Man fruktar
att det Nyströmska institutet skall göra arbetarne allt för
sjelfständiga och hos dem väcka idéer, som äro farliga för den
»bestående ordningen». Man fruktar kanske, att de slutligen
skola blifva så djerfva, att de börja tro på möjligheten af ett
samhällstillstånd, i hvilket hvarje menniska kan genom arbete
förvärfva en nödtorftig utkomst och derjemte få någon tid öfrig
för utvecklingen af sina höga menskliga anlag, af sin
personlighet. Sådana farliga tankar och sträfvanden måste i sin
början stäfjas. Derför måste man under religionens täckmantel
göra arbetareinstitutet misstänkt och störta det. Derför måste
man — då nu en anstalt i denna väg en gång blifvit ett behof
— få till stånd en ny bildningsanstalt, der kunskaper och
vetande utportioneras till arbetarne på ett sådant sätt, att de
blifva oskadliga, att de icke hos dem väcka några farliga idéer
och förhoppningar, utan fastmera lära dem att vara »undergifna
all mensklig ordning» och finna det vara en god ordning att
en del samhällsmedlemmar till följd af de förhållanden, unijer
hvilka de äro födda och uppfostrade, kunna lefva i öfverflöd,
under det att andra med all sin ansträngning ej kunna komma
längre än till ett lif af tungt arbete och bittra försakelser, med
få och ringa tillfällen att utveckla sin personlighet. För detta
ändamål bör undervisningen ej vara allt för omfattande och
framför allt ej meddela för mycket af det som rör menniskan
och det menskliga samhället. Eller om den meddelar det, bör
detta ske på ett sådant sätt, att sakerna ej framställas helt
enkelt sådana de äro, utan sådana de maktegande klasserna
vilja att de skola tydas. Eller med andra ord: man vill, att
den nya folkbildningen skall gå i den akademiska och
elementarundervisningens nötta hjulspår, att den skall uppfylla
lärjungarne med fördomar emot alla sådana idéer, som äro egnade
att hos den stora arbetande hopen väcka förhoppningar om en
ljusare, menniskovärdigare framtid. Kyrkligheten och fromleriet
ha allt sedan Constantins dagar visat sig vara ett godt medel
i detta hänseende. Der blott god vilja finnes, saknas ej utvägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
