Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
Det främsta av syndikalismens bud är
solidaritetens plikt. Utan solidaritet skulle syndikalismen
knappast kunna bestå, den är dess förutsättning
och livsvillkor. Dess första konstitutionella regel
är stadgarnas efterlevnad, fritt diskuterade och fritt
antagna. Från den härleda sig de övriga. En del
av dem är av ren juridisk karaktär, även
straff-rättslig (uteslutning, varning, avbön); andra ha
karaktär av råd men även dessa av mer eller mindre
tvingande fast moralisk natur. Proletärrätten är icke
mindre moralisk än juridisk. Solidaritetens
upprätthållande är lika mycket ett juridiskt imperativ
som en samvetssak. Och i syndikalismens kodex
är medlemmarnas värdiga och kamratliga
uppförande lika förbindande som i den gamla
fackföreningsrörelsens stadgar. Finns det icke uttryckligt
intaget i stadgarna, gäller det i allt fall som en
rättssed som tillämpas och beivras. I
grundstadgarna för Sverges lokala samorganisationer finns
en bestämmelse om att för att vinna inträde i en
L. S. skall inträdessökande ådagalagt ett oförvitligt
uppförande mot sin klàss. Är han misstänkt för
ett "ej utklarat förkastligt eller brottsligt
uppträdande mot arbetarklassen" måste detta först utredas.
1 den franska landsorganisationens stadgar talas i
största allmänhet om värnandet av bl. a.
arbetarnas "moraliska intressen" som en bland C. G. T.:s
uppgifter.
Parallellt med den nya rätten går en ny moral
som nutidens borgare finna rätt så omoralisk
(särskilt vidkommande kampmedlen). Men franska
bourgeois-rätten syntes också 1700-talets franska
präster och aristokrater, vilka då utgjorde
samhällsmakten, i högsta grad omoralisk både vid dess
framkomst — man lade sannerligen icke fingrarna
emellan! — och i dess sedermera stadgade positiva
form. Den var, denna bourgeois-rätt, naturligtvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
