Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
A S. A. C.:s senaste kongress i Örebro 1916
uppstod en rätt ingående debatt om huruvida
syndikalismen är antiparlamentarisk eller icke. Man
gav, som tydligen framgår av den i
kongressprotokollet refererade debatten, "anti" en speciell
betydelse såsom nödvändigtvis utsägande ett
"partita-gande" för och mot, pro och kontra. Suggererad
av denna förutfattade ståndpunkt fick debatten sin
karaktär. A ena sidan menade man att
parlamentarismen under alla omständigheter måste
praktiskt bekämpas, företrätt av R. Holme och John
Andersson m. fl., motsidan förklarade sig "neutral",
den varken förkastade eller godkände parlamentet
men kunde ej häller helt ignorera det, företrätt i
all synnerhet av Knut Lindström. Resolutionen,
som antogs, gjorde ej häller något uttalande om
parlamentarismen; den lämnades åt sitt värde.
Man behövde inte hysa några särskilda bekymmer
för den.
Under alla förhållanden kunna syndikalisterna
aldrig bli ett parlamentarisk parti liksom det
socialdemokratiska. Ty dess kampmedel äro icke
parlamentariska utan alltigenom syndikalistiska,
antiparlamentariska, sammanfattade i dessa två ord:
direkt aktion.
Kampmedlen.
De av syndikalisterna begagnade kampmedlen
— sträjk, sabotage, boykott, obstruktion, blockad
o. s. v. — härstamma alla från England, men
systematiserade och bringade under en enhetlig
synpunkt, den direkta aktionens synpunkt, i Frankrike.
De ha där blivit använda sedan lång tid tillbaka
i storindustrialismens och storkapitalismens
gryningstider i slutet av 1700- och i början av
1800-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
