En natt i järnverket.

På den mörka kvällshimlen tecknar sig ett matt återsken från det stora järnverkets elektriska båglampor och de tusentals ljusen i fabrikssamhällets boningar. Det är en af årets kortaste dagar, en af dagarna strax före jul, då solen så här långt upp mot norr står öfver horisonten en knapp fjärdedel af dygnet, och då den dessutom ofta döljer sig bakom disiga skyar. Hur nödvändigt var det icke för oss här uppe invid polen att få »himlens dankar» ersatta, då det behöfs, af »jordens ljus»! Nu är det icke längre någon svårighet att förvandla natten till dag, och här vid det stora bruket är det mången, som blifvit så van vid den förvandlingen, att han sällan tänker på den nu i själfva midvintern. Hunnen närmare fram till källan för det ljus, som strålar ut i vinterkvällen, ser man de gnistbemängda rökmolnen från en tät skog af höga skorstenar jagas af nordanvinden öfver den lilla sjöns frusna yta. Klockan är sex på aftonen. Fabrikshvisslan ljuder. Det är ombyte af arbetslag. Ut strömmar en myllrande skara af sotiga gestalter, trötta efter dagens värf, och med snabba steg, påskyndade af vinterkylan, styr man de kända kosorna hvar och en till sitt hem inom det vidsträckta bostadsområdet. Af det arbetslag, som skall taga vid, är redan hvarje man på sin post. Här pulserar natt och dag det verksammaste lif. Järnverket får icke hvila. Det är för bygden hvad hjärtat är för kroppen. Det får icke ett ögonblick upphöra att fylla sin mission. Gå och se på arbetet vid midnattstid! Ingen trötthet, medan andra sofva! Vaksamhet hvarje sekund. Maskineriet måste gå sin vanliga jämna, säkra gång. Sviker en enda kugge i ett enda hjul, kan det hela gå sönder. Se där tömmer man nu en af de väldiga masugnarna på dess glödande, bländhvita innehåll, under det att en svärm af gnistrande eldstjärnor flyga kring och slockna kring ugnens öppning. Tackjärnet flyter i sin ränna ned i den stora grytan, som, sedan den är fylld, forslas till martin- eller bessemerverket, för att dess innehåll skall renas till stål. Bessemerprocessen är praktiskt taget lika mycket en svensk som en engelsk uppfinning, äfven om engelsmannen fått äran att ge uppfinningen sitt namn. Detta sätt att rena järnet börjar emellertid allt mer och mer få ge vika för martinproceduren.