Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under fanorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lämnade ouppodlade och som röjts sedan deras tid. Där gäller
det för oss att få goda frön och plantor att gro och spira.
Och om också vi själfva icke skulle få plocka frukten af
de ungträd, vi drifva upp, så böra vi tänka på en af de
vackraste sagor som finnas, sagan om gubben, som gick på
grafvens brädd, men ändå satte nya plantor och ansade
telningarna i sin täppa för kommande skördar och ofödda
skördemän.
Där kom en man och förebrådde honom för hans
galenskap. En gammal gubbe borde ju ej besvära sig med att
sätta träd, hvilkas frukt han själf aldrig skulle få njuta.
— Du har det ju bra som du har det, gubbe, hvarför skall
du tänka på andra?
Den mannen, som besökte gubben i hans trädgård, kunde
utantill de förstockades gamla ordspråk: »det är bra som det
är.» Det är bra för mig, det går i min tid, och efter mig
må gärna syndafloden komma.
Men det kan också hända, att syndafloden öfverraskar en,
innan man hunnit beställa om sig och sitt hus. När
vårfloden skall fram, får vinterns välde ge med sig. »Endast
dårarna bygga dammar af is om vårarna.»
Det är förunderligt, att människor kunna finnas, som ha
för vana att säga, att det är bra som det är. Se de inte
förtrycket, fattigdomen, eländet? Äfven om de själfva ha
anledning att vara nöjda med sin egen lott, hur kunna de vara
belåtna, när de se andra lida! Eller tro de, att de icke kunna
hjälpa, tro de, att allt detta är något som man icke ens bör
försöka att afhjälpa? Då vore det så godt, att hela
mänskligheten lade armarna i kors och inväntade döden.
Nej, dessa människor göra som den norske gut, som hette
Peer Gynt, gjorde, när han skulle slåss med ett troll, som
kallades för Böjgen. Att slåss med detta troll var som att
kämpa med dimman, det var ingenting, som svarade på ett
ärligt slag, men lika fullt var motståndaren där och gaf
icke vika.
— Gå omkring! sade Böjgen.
Peer Gynt försökte att undvika striden och »gå sjön
omkring». Men han kom aldrig långt. Till sist fann han, att
vägen var stängd på alla sidor. Och då måste han slutligen
samla sina efter springet hit och dit försvagade krafter och
gå löst på trollet, äfven där det syntes som starkast:
»Utomkring, sa Böjgen, nej denna gång
tvärs igenom, var vägen aldrig så trång.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
