Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetarens son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kringliggande landsbygd och icke blott intresset för dem utan äfven
för bruksarbetarnas föreningsrörelse i allmänhet,
nykterhetsföreningarna, de ekonomiska sammanslutningarna och
nöjestillställningarna.
I afton var det alldeles särskilda dragningskrafter, som
lockat. Dels var det nu lektorn, som många kände, sedan han
sprang och lekte vid bruket, och som alla andra hört
talas om, dels upptog programmet så mycket annat, som man
ville se eller höra. Det var inte bara en vanlig föreläsning,
anordnad af arbetareinstitutet, utan en af de större
tillställningar, som arbetarnas diskussionsförening då och då inbjöd
till mot en ringa inträdesafgift. Programmet inleddes af
hornmusik, utförd af arbetarnes egen mässingsorkester, och
fortsatte med deklamation, förevisning af scioptikonbilder samt
sång, både manskör och blandad kör, och så föredraget
förstås. Alla medverkande hörde till brukspersonalen, alla utom
lektorn, men han hade ju hört dit äfven han en gång. Och
till sist skulle det bli ett gemensamt samkväm med
smörgåsar och läskedrycker. Det var lördagsafton, den följande
dagen var man ledig från arbete.
Det hade nog varit tal om att införa söndagsarbete vid det
här bruket också, men ännu hade det lyckligtvis icke skett
någon förändring därhän.
Lektorn satt och öfverraskade sig med att njuta af
musiken och sången. Han hvarken sjöng eller spelade själf, men
han älskade musik. Så musikalisk var han ju, att han
förstod sig på att det inte fanns någon större konstnärlighet i
utförandet vare sig hos orkestern eller körerna. Det var
dock något helt annat än hvad han hade hört bara för ett
tiotal år sedan på samma plats, då musik- och
sångföreningarna voro nybildade.
Föreningsmedlemmarna hade under tiden växlat betydligt,
och få voro kvar af de första uppsättningarna, men
anföraren var densamma, en liten trygg, humoristisk man, som
förstod sin sak. Framför allt hade denne förstått att ingjuta
intresse för musiken, uppspåra krafterna, där de funnos att
tillgå, och sätta dem på den rätta platsen. Och så hade den
lille mannen med taktpinnen utvecklat sin smak och sitt
musikaliska förstånd själf under tiden. Han hade begagnat
de tillfällen, som kunde stå honom till buds, att få höra god
musik och sång, och så småningom hade han till sitt
medfödda musikaliska sinne lagt en aktningsvärd fond af
teoretiskt vetande. Hans begrepp om ett visst musikstyckes
egenartade karaktär hade tydligen ernått en respektabel
fördjupning.
»Härligt, härligt blir det då — — — för dig, o moder,
falla» — — —.
Manskören hade just slutat »Hör oss, Svea!» För tio år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
