Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sockerbruksarbetaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
endast hälften af det belopp, som det kostat under
medeltiden. Och konsumtionen steg följaktligen i öfverensstämmelse
härmed.
Vid den sparsamme Gustaf Vasas hof förbrukades enligt
säkra källor inemot 500 skålpund socker årligen på
1540-talet. Kung Gösta beklagar sig öfver sin dotter Katarinas
begär efter socker och undrar icke öfver att hon ständigt
var sjuklig, då hon »fördärfvade magen» med sötsaker.
Från Johan III, som icke liknade sin fader i sparsamhet
och enkla vanor, finnas hushållsräkningar kvar, som ange
årliga förbrukningen af socker vid hans praktälskande hof
till omkring 1,500 skålpund. Och det berättas, att kungen
t. o. m. tagit socker med våld hos en handlande i
Stockholm.
De förnäma på den tiden brukade föra med sig
silfverdosor, innehållande en blandning af socker, kanel och andra
kanderade kryddor, hvarmed de trakterade hvarandra, då de
möttes. Konfekt vid sådana fästligheter som bröllop,
barndop och begrafningar var nu snart lika oundviklig som den
är ännu.
Hushållsräkningen vid Anna Stures bröllop år 1577, dådet
gick åt en massa socker och marzipan, tala om »svenskt
socker». Det är dock icke troligt, om man också icke med
säkerhet kan afgöra saken, att vi redan vid denna tid hade
sockerbruk i Sverige. Antagligen betyder benämningen
»svenskt» socker icke annat än att det köpts i Sverige.
Det första med visshet kända sockerraffinaderi i vårt land
anlades i Stockholm år 1647, då ett par holländare fingo
privilegier på sockersjudning och raffinaderi. År 1661
inlämnades ansökan om liknande privilegier af en svensk, »som
sockerraffinaderiet af ungdomen och ex fundamento
utomlands lärt hafver», och han lofvade socker »till samma pris
som i Holland» samt att till fabrikationen »svenskt folk
antaga och lära».
I den sistnämdes privilegiebref heter det bland annat, att
han icke får sälja mindre än 50 skålpund.
De priviligierade sockerbruken kunde dock ej förse
landet med dess behof af socker, så att deras monopol måste
upphäfvas. Detta skedde år 1688, och sedan dess fick hvem
som hälst, som önskade det, inrätta sockerbruk. Följden utaf
den nya förordningen blef emellertid den, att äfven de förut
existerande raffinaderierna måste nedläggas, och på 1720-talet
äger Sverige intet sockerbruk.
Så kom kaffet in i landet. Bruket af detta nya
njutningsmedel spred sig som bekant så raskt, att regeringen år 1746
måste utfärda förbud mot »missbruk och öfverflöd». Och då
steg äfven sockerkonsumtionen ytterligare, och vid slutet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
