Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sträjk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta förslag voterades dock omkull om också med knapp
majoritet.
Sedan detta var gjordt, uppträdde en af fabrikens äldste
arbetare.
— Jag är glad, började han, öfver att fackföreningen fattat
det beslut, som den nu gjort. Hade den icke så gjort, skulle
jag nödgats ha begärt mitt utträde ur den i samma
ögonblick som jag blifvit medlem. Jag har först i afton skrifvit
in mig, men som litet hvar torde veta, har jag aldrig haft
något emot föreningen utan tvärtom. Jag har bara ansett
mig för gammal för att kunna göra den några tjänster, och
jag har velat ha lugn och ro på gamla dagar efter ett hårdt
lif med många svåra pröfningar.
Men så fort som saken nu blef ställd på sin spets och
det gällde att ta parti för eller emot de fordringar, som
arbetarne nu framställt för bolaget, har jag icke ett ögonblick
tvekat att ge fackföreningen det stöd, som ett nytt nummer
i medlemsförteckningen kan ge.
Att jag icke var här i går kväll och begärde mitt inträde då,
berodde bara på att min hustru ligger till sängs och särskildt
i går behöfde min hemmavaro. Och jag hade intet bud att
skicka hit. Jag vet också, att flera af dem, som uteblefvo
i går men som äro här i dag, ha liknande giltiga skäl för att
de först i kväll rangerat in sig bland sina kamraters leder.
Men likväl tror jag mig förstå, att en del af dem, som
uteblefvo i går, och kanske alla af dem, som vi ej se här i
afton, ha haft och ha helt andra skäl för att de icke kommit.
Och jag inser mycket väl, att dessa skäl ej skola tilltala deras
arbetskamrater.
Men människorna, så lika de än äro hvarandra, äro dock
icke så skurna öfver en kam, att det icke på en arbetsstyrka
på 900 personer måste finnas vidt skilda lynnen och
tänkesätt.
En del af de uteblifna ha, det veta vi, ekonomiska skäl
för att framför allt vilja stå väl med fabriksledningen. Dessa
skäl uppskatta vi säkert minst, särskildt de unga af oss. Det
bevisas ju också däraf, att det tillmötesgående, som gifvits
oss från bolaget och som berör just den ekonomiska sidan
af vår sak, icke på minsta sätt förändrat vår hållning eller
gjort oss villiga till underkastelse. Detta vårt ideella sätt att
betrakta saken är helt visst vackert, och jag är glad åt det.
Ty sådant gör framför allt, att jag tror på arbetarerörelsens
framtid och hoppas på seger en gång, om det också dröjer,
för de ideer som kämpa med penningsamhällets.
Men ännu så länge lefva vi under kapitalets tryck, och
penningen är alltjämt en ofantlig makt, ett inträdeskort till
snart sagdt allting, som folk sträfvar efter här på jorden.
Och det är nödvändigt för oss att böja oss för detta faktum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
