arbetare, fördelade efter kön samt ålder öfver och under 18 år. År 1805 visas det, att af 2,393 arbetare voro 1,685 eller 70,4 procent män samt 708 eller 29,6 procent kvinnor. I en ålder under 18 år voro 840 arbetare, d. v. v. 35,1 procent, och af dessa voro 566 män och 274 kvinnor eller resp. 67,4 och 32,6 procent. Sedan denna tid har emellertid antalet kvinnliga arbetare nära nog fyrdubblats, under det att de manliga arbetarnas antal vid sekelskiftet var endast några tiotal högre än år 1865. Hufvudsakliga anledningen till detta förhållande är att söka däri att den uppblomstrande cigarrindustrin allt mer och mer börjat ersätta de manliga arbetarna med kvinnor. En hastigare tillväxt uti de kvinnliga arbetarnas antal under vissa perioder motsvaras äfven tämligen konstant af en betydligare ökning uti tillverkningen af cigarrer, under det att en minskning uti cigarrfabrikationen under en annan period är förenad med en minskning i de kvinnliga arbetarnas antal. Den storartade utvecklingen af Sveriges tobaksindustri på senare tider har obestridligen haft till följd en afgjord förbättring uti de inom industrin sysselsatta arbetarnas villkor och förhållanden. Sålunda ha en del hygieniska olägenheter inom yrket blifvit mer eller mindre afhjälpta genom anskaffandet af nya arbetslokaler eller vidtagandet af lämpligare anordningar inom de redan befintliga, ehuru visserligen många fabrikslokaler fortfarande lämna åtskilligt öfrigt att önska. Vidare ha förändringar till det bättre tid efter annan skett äfven därutinnan, att arbetarnas dagliga arbetstid afsevärdt minskats, att arbetslönerna för såväl ackordsarbete som tidsarbete blifvit höjda o. s. v. Arbetarnas förbättrade ekonomiska ställning har också haft till följd, att procenttalet af de arbetare, hvilka genom eget åtgörande sörjt för att försäkra sig mot längre eller kortare oförmåga till arbete, för hvarje år blifvit allt större; allt flere ha äfven de industriidkare blifvit, hvilka genom frikostiga understöd till sina arbetares sjukkassor i afsevärd grad underlättat arbetarnas sträfvanden att bereda sig och de sina en tryggad existens under sjukdomens dagar. Någon större yrkesskicklighet hos arbetaren erfordras egentligen endast för cigarrtillverkningen, men här kräfves ett ganska stort mått af speciell förfarenhet, och det ges exempel på, att mången till följd af bristande fingerfärdighet icke kan uppnå ens en måttlig skicklighet som cigarrmakare. En ganska lång tid — vid flera fabriker bestämd till två år — måste därför en nybörjare arbeta såsom cigarrmakarelärling med billigare tobakssorter, innan han ernår den för tillverkning af bättre cigarrer erforderliga skickligheten. Vida enklare är däremot tillverkningen af cigarrcigarretter, hvilken därför