Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår arbetareungdom : hur kunna vi förhjälpa den till själfuppfostran?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den gamla farmodren att skydda pojkarne från
gatans frestelser?
Ett annat hem. Modren har i månader legat
hopplöst bunden vid sjukbädden. Båda hennes
söner, den ene 16 år, den andre 18, underhålla
hemmet, så att de utan fattigvårdshjälp kunna draga
sig fram. De ägna hemmet och henne rörande
omsorg och vård, men pojkar äro pojkar, de behöfva
komma ut ibland, och den sjuka modren är glad,
då hon vet dem vara i sin klubb.
Du knackar på dörren vid ett af dina besök till
något arbetarhem. En barnröst ropar inifrån: att
du ej kan slippa in. Hvarför? Dörren är reglad.
Mor är i fabriken och har nyckeln med sig. Hvar
är bror? Ute på gatan. Den själfförsörjande
modren skyddar så godt hon kan sin lilla flicka genom
att stänga in henne, pojken får sköta sig själf på
gatan, och sådan gatan är blir han.
Vid fjorton år blir han springpojke eller
någonting annat. Han blir sin egen herre med egna
fickpengar och lägger sig till med vanor långt öfver sin
ålder. Han lär sig ej endast att röka cigaretter,
utan lär sig äfven att det i längden blir ett dyrt
nöje och så — ja — så stjäl han hvad han kan
komma öfver — tenn, mässing, koppar. Köpare
finner han alltid.
Kanske han blir springpojke i ett affärshus eller
på en bank. Den fattige pojken anförtros
hundratals, ja, ibland tusentals kronor. Så får man en
vacker dag höra talas om att han förfalskat en
checkbok, eller begifvit sig ut på äfventyr i sällskap
med någon äldre kamrat, och de lefva ”flott” ett
par da’r på pengarne de stulit. De bli fast, de bli
villkorligt dömda till ett par månaders
straffarbete. Hur ter sig lifvet sedan för dessa unga?
Har samhället ingen skuld i hvad som sker? Hur
ropar och skriar ej trångboddheten och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
