Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår arbetareungdom : hur kunna vi förhjälpa den till själfuppfostran?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ledarne, offervillig hjälpsamhet mot kamrater,
själfövervinnelse, och då sitter man där och blygs
öfver eget klenmod.
Allt som sker i världen sker i hoppet. Ingen
åkerman utsådde ett enda korn, om han ej hoppades
att det skulle gro och gå upp och blifva till skörd.
Vi, ungdomens ledare, måste hoppas och tro på sol
och vår.
Med de unga, ej allenast för dem. Det är utan
tvifvel klart att de unga måste själfva vara
den verksamma kraften i sitt eget
uppfostringsarbete. Känna de ej starkt den allmänna
hyfsningens betydelse i det sociala lifvet, känna de ej djupt
kunskapens nytta och lycka, besluta de ej att
bringa offer för dess förvärfvande, då kan det ej heller
finnas någon utsikt att uppnå det stora målet.
Frukta därför ej själfstyrelse, ty på den vägen når
nan säkrast målet.
Och aldra säkrast om man följer regeln: ”Älska
dem, bed för dem och låt dem vara i fred”. Att
ständigt speja efter resultat är inte bra, det är som
att rycka upp en planta för att se efter om den
fått rötter. Plikterna äro gemensamma —
resultatet är Guds.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
