Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ES
bröstet och blicken mot golfvet. Han vände sig
långsamt om, tog sin päls och mössa och gick.
Det blef ett sorl och ett ropande i salen. ,Blygs
Nyendorp — blygs herr borgmästare", hördes
från Dekens vänner.
Det var rätt åt den sturske svensken", skrat-
tade garparne. ,Den fördömda hunden, han var
rädd för mig", skrek Nils Björnsson. Gilles-brö-
derna voro upphetsade, och kvällen hade säker-
ligen slutat med slagsmål och tumult, som ej Her-
man Möller och Nyendorp gått emellan. Nils
Björnsson skrek och domderade ända tills han
förmått alla borgarne att erkänna att han var de-
ras öfverman och att Johan Deken var rädd för
honom.
Peder skrifvare hade under hela detta upp-
träde suttit tyst och nyfiket blickat omkring sig.
Ett bistert småleende lekte kring hans grofva mun,
och han fick små sluga rynkor kring ögonen.
Ute i mörkret och snöyran gick Johan Deken.
Han hade tagit lufvan af sig och lät vinden och
snön svalka sin heta panna. Han hade blifvit
djupt förolämpad både af Nyendorp och Nils
hingstridare, men han var glad att han kunnat
behärska sig. Nils skräfvel berörde honom mindre;
den skrytskräppan kunde han när som helst tukta
med svärd eller påk: Men Nyendorp hade, utom
att han beröfvat honom allt hopp om det han
mest eftersträfvade af allt i världen, äfven skym-
fat honom offentligt. Deken hade samma dag
friat till Malin Nyendorp, borgmästarens dotter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
