Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ET
Hvarje dag hade rådmannen nu under tvenne
månaders tid varit hos borgmästaren och giljat
hans dotter, men aldrig hade han fått ett bestämdt
svar af flickan: Fadern hade ej haft något emot
giftermålet, modern, som var en aflägsen fränka
till Deken: och af samma namn som han, de voro
de enda kvarlefvande af hans gamla ätt, gynnade
ifrigt hans frieri. Men Malin, dottern, höll ho-
nom som sin träl. Med nedlåtenhet mottog hon
hans gåfvor, gåfvor som ingen annan borgare
haft råd att gifya henne. Den ena dagen var
hon trumpen och snäsig, den andra dagen gyck-
lade hon och retades med honom och dref ho-
nom nära nog till förtviflan, men så ibland lät
bon sin nådes sol lysa öfver honom och den
stackars Johan Deken var för långa tider rikligt
belönad för allt sitt obehag, och en kyssi smyg
i den mörka förstugan gjorde honom galen af
lycka, men så tycktes det ångra henne att hon
varit för nådig och vänlig och så begynte hon
tala om Nils Björnsson eller någon annan af hof-
männen, hvilket dock mycket förargade hennes
fader. Hände det så att hästhofvar dånade nere på
gatan, fick hon brådtom till fönstret, och red Nils
Björnsson i spetsen för hofmännen, så fick han
många nickningar och vänliga blickar af jungfrun.
Åh, Johan Deken", brukade hon säga, ,är han
ej vacker hingstridaren, så stolt han sitter på
sin springare och sådana vackra ögon han har
och så håret lockar sig vackert i nacken. Svart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
