Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— NH —
syntes tydligt att han ej hade många ögonblick
igen, att trefva med handen ned mot bältet.
,Flvar är den, jag får ej tag på den — dol-
ken — dolken", stönade han. Slutligen lycka-
des det honom, han visade fram en dolk med silf-
verfäste, som hängde i sin slida vid lifremmen.
Jag tackar er för hjälpen," mumlade han.
, Pag den, tag den", han räckte vapnet åt Deken.
,För en döendes skull, en döendes sista önskan,”
fortfor han med en bedjande blick, som skar
Johan i hjärtat, ,för min skull, rid till Viborg
och låt den ej komma i orätta händer; gif den
ej åt någon annan, hvem det vara må — —"
Den döendes arm föll slappt och tungt ned på
snön; allt var slut.
Deken reste sig med den dödes gåfva i han-
den. , Stackars karl, stackars karl", sade han och
vaggade af och an med hufvudet, ,jag skall be-
hålla den, hans bön är mig helig. Jag skall be-
hålla den som ett minne af honom, Han tyck-
tes ha satt stort värde på den, kanske var det
den enda dyrbarhet han ägde. Jag skall söka
rätt på hans mördare och hämnas hans död. —
Hvad var det?"
Deken och Jockum vände sig inåt skogen.
Från det täta enrissnåret hördes ett sakta prass-
lande. De lyssnade spändt.
Det var väl en ekorre", sade skräddarn.
Hör du ej — hör nu igen", utbrast Johan,
den ekorren vill jag nypa i svansen, Fort, fort
skräddare!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
