Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 45 —
kilä. Där steg han och drängen ur, ett ögon-
blick och gaf gårdsfolket sina befallningar. Där-
på åkte de i sakta mak mot väster. Det skymde
på och frös till så att föret åter blef drägligt,
isynnerhet där vägen gick genom skog. På da-
garna, då vårsolen låg på var det menföre. Må-
nen gick upp och vägen syntes tydligt framför
dem. Efter ett par timmars färd nådde de går-
den Myllynen. En packe hermelin- och mård-
skinn lades ned i släden, hvarefter rådmannen och
hans dräng vände åter mol Viborg, Deken körde
dels fot för fot, dels i sakta traf; han ville spara
hästen, som kanhända innan man var framme vid
Kiiskilä gård måste ansträngas till det yttersta.
Några båghåll från Myllynen skyggade hästen så
att släden var nära att välta.
Hvad nu då, hvad var det", frågade Deken
oroligt medan han försökte tygla det skrämda
djuret.
,,Gråben, tänker jag", svarade drängen.
Rådmannen höll in trafvaren så godt han kun-
de, medan Jeppe gjorde svärd och bågar i ord-
ning.
Där, se där ha vi dem", utropade Jeppe.
Deken vände hastigt på hufvudet. Två lun-
kande vargar syntes i månstrimman. Deken såg
en skymt af de lysande ögonen. Där syntes en
till — och en till — en hel flock; Vargarna ökade
farten, så gaf en till ett långt ynkligt, hungrigt
tjut, ett hundtjut, ett förtvifladt skälfvande, ho-
tande tiggartjut. Hästen stönade af fasa och tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
